Debatten om HVB-hem för unga har länge dominerats av rubriker om gängkriminalitet och misslyckade placeringar. Men det är en mycket liten grupp ungdomar på HVB som har den typen av problematik – det vanligaste problemet bland de unga som placeras är psykisk ohälsa som ofta hänger samman med en stökig hemsituation och problematisk uppväxt.
– Det ensidiga fokuset på kriminalitet ger en skev bild. De unga jag mött har framför allt utmaningar i att omorientera sig i sin nya livssituation – de har frågor om mening, ensamhet, skuld och framtidstro. Ungdomarna brottas också med att försöka se sitt eget handlingsutrymme i en tillvaro där de upplever sig intvingade i en passiv och maktlös position, säger Johan Assarsson, socialsekreterare i Lunds kommun och forskare bakom avhandlingen “Existentiella utmaningar hos unga på HVB”.
Att placeras blir en livskris
Johan Assarsson har arbetat som socialsekreterare med unga i nio år och har de senaste åren kombinerat det med forskarstudier vid Socialhögskolan i Lund. Han har i sin forskning gjort observationer och intervjuer med totalt 16 ungdomar i åldrarna 14–20 år, placerade på fem olika HVB i södra Sverige. Forskningen visar att det är viktigt att möta ungdomarna som individer med komplexa erfarenheter.
– Vi ser att ungdomarna på HVB har mycket olika bakgrund, men att de alla delar en existentiell utmaning i att förstå sig själva och sin plats i livet. Att placeras på HVB är en kris där livet skakas om, säger Johan Assarsson, som också samordnar arbetet med HVB-placeringar inom Lunds kommun.
Behov av samtal som går djupare
I dag ligger mycket fokus i HVB-vården på behandlingsresultat och yttre beteendeförändringar. Men enligt Johan Assarsson riskerar det att skymma behovet av genuina samtal om det som verkligen är svårt – och att personalen får för lite stöd att utveckla sitt språk och sin känslighet för dessa frågor.
– Strukturer och rutiner är viktiga, men de får inte stå i vägen för den mänskliga kontakten. Vi behöver samtal som inte bara handlar om att ändra på ytan, utan om att hjälpa unga att hantera sin livskris, säger han.
Han ser det som nödvändigt att arbeta parallellt – och att se till att varje ungdom blir bemött som en unik person.
Artikeln är skriven av Ulrika Brink. Läs den i sin helhet på Lunds kommuns hemsida