Kernza är ett perennt spannmål med meterlånga rötter som är bra för både miljön och klimatet. Spannmålet, med vete som närmaste släkting, är godkänt i USA men i EU har den ännu inte fått godkännande som livsmedel av EU:s livsmedelsverk EFSA.
Lennart Olsson är professor i geografi vid Lund University Centre for Sustainability Studies, LUCSUS, och driver det första storskaliga försöket att odla Kernza i Sverige.
Vilka är fördelarna med Kernza?
– Det finns tre stora fördelar. För det första är det en fantastisk kolsänka. Våra testodlingar i Alnarp, där vi i realtid jämför kolupptaget för Kernza med konventionella sädesslag som raps och vete, visar att Kernza binder betydligt mer kol i marken.
– För det andra skyddar det både jord och vatten. Eftersom Kernza växer år efter år utan att marken behöver plöjas upp, elimineras erosion och läckage av näringsämnen till grundvatten och omgivande vatten, i bäckar, sjöar och hav, nästan helt.
– För det tredje behövs betydligt mindre ogräsmedel, så kallade herbicider. I motsats till ettåriga spannmål klarar sig Kernza utan kemisk ogräsbekämpning när det väl har etablerat sig. Det är en viktig aspekt eftersom herbicider står för över 80 procent av alla bekämpningsmedel i svenskt jordbruk och påverkar både människor och ekosystem negativt.
Idag är avkastningen låg jämfört med konventionella sädesslag, när kan man vänta sig ekonomisk lönsamhet och större skördar?
– I USA är Kernza redan lönsam under vissa omständigheter eftersom den säljs som en nischprodukt, och kostar flera hundra kr per kg. Är bara priset tillräckligt högt kommer även svenska bönder att kunna göra en vinst. De kan även spara in pengar på utsäde då Kernza ju står kvar i marken. Vårt mål är att Kernza inte ska fortsätta vara en nischprodukt, utan börja användas brett. Först då kan vi börja ställa om jordbruket.
– Vad gäller storleken på skörden, som ju idag är betydligt mindre än för konventionellt vete är prognosen att avkastningen kan vara jämförbar om 20–25 år. Vid SLU i Uppsala pågår dessutom växtförädling för att ta fram sorter som är bättre anpassade för ett svenskt klimat.
Varför har processen för att godkänna Kernza dragit ut på tiden?
– Det beror framför allt på att EFSA utgår från ett regelverk som inte är anpassat för nya jordbruksgrödor, baserat på försiktighetsprincipen. Det gör att nya spannmål, och exempelvis produkter som produceras med bioteknik, har svårt att bli godkända. I princip alla nya livsmedel som ska säljas i Europa och som inte fanns på marknaden innan 1997 måste godkännas.
– I detta fall handlar det om att EFSA:s expertpanel har identifierat olika luftburna mikroorganismer på Kernzans skal, där halterna enligt EFSA ska ligga under en viss nivå. Men idag skulle sannolikt inga av de grödor vi äter, som vete, havre, råg, och korn, komma under dessa halter eftersom bakterierna finns överallt i luften. Problemet är att EFSA aldrig har testat sädesslag tidigare, det är faktiskt första gången på femtusen år som vi har ett helt nytt spannmål.
– Problemen med bakterierna försvinner när vi använder sädesslagen för att göra mjöl, gryn, eller malt.
– EFSA och expertgruppen är alltmer medvetna om problematiken och inser att regelverket, som det ser ut idag, inte är helt ändamålsenligt för att godkänna nya sorters livsmedel.
Det är redan godkänt i USA: vad beror det på, och vad används det till där?
– I USA är bevisbördan mycket enklare: det krävs bara att man visar att ingen har tagit skada av att ha ätit Kernza. Det är stor skillnad mot de rigorösa bestämmelserna som EFSA har. Sedan det blev godkänt för över tio år sedan används det i produkter som bröd, pasta, frukostflingor, öl och till och med i whiskey och gin.
– Idag tar många svenska och europeiska företag som producerar nya livsmedel omvägen via USA eller Asien i väntan på att få livsmedlet godkänt i EU. Det är synd eftersom det hämmar svensk och europeisk produktion, samtidigt som konsumenter inom Europa inte får möjlighet att testa produkterna.
Vad händer om Kernza på sikt blir godkänt inom EU?
– Blir det godkänt kan livsmedelsindustrin och forskningen runt Kernza ta fart på riktigt. Då kan vi fortsätta med professionell växtförädling för att öka skördeutfallet, odla i större arealer och förbättra Kernzans kolinlagring. Får vi däremot avslag måste vi börja om hela ansökningsprocessen igen. Det blir både dyrt och tidsödande eftersom de tester som en ny ansökan kräver kan ta uppemot 9 till 12 månader att genomföra.
– Vidare skulle jag gärna se ett radikalt omtag av EFSA:s bedömningskriterier. En viktig aspekt är att EFSA idag inte väger ett livsmedels potentiella nytta mot dess risker, de utgår enbart från försiktighetsprincipen. Jag tror att detta är vanskligt eftersom vi snabbt behöver få ut spannmål och nya produkter på marknaden för både hälsans och klimatet skull.
