– Iran skakas av stora protester ungefär vart tionde år. Men på senare år har de kommit allt tätare, säger Rola El -Husseini. Och för första gången har nu unga kvinnor och flickor tagit initiativet.
Sextio procent av Irans befolkning är under 40 år och de har således aldrig levt under något annat styrelseskick än det teokratiska. Missnöjet är utbrett; Covid drabbade landet mycket hårt, fattigdomen är utbredd och arbetslösheten skyhög. Ekonomisk vanskötsel har i kombination med sanktionerna från väst gjort att 50 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Dessutom har den islamska moralpolisen blivit alltmer nitisk under senare tid, enligt Rola El-Husseini.
Hon har studerat sociala rörelser och kvinnorörelser under bland annat den arabiska våren. En viktig framgångsfaktor, menar hon, är att det finns någon som leder rörelserna. Det fanns inte under den arabiska våren och det finns inte heller nu i Iran.
– Jag tror tyvärr inte att protesterna kan leda till något annat än – i bästa fall - några små förändringar och lättnader när det gäller moralpolisens agerande, säger hon.
Rola El Husseini kommer snart ut med en bok som behandlar kvinnorörelser i åtta länder i Mellanöstern, dock inte specifikt Iran.
Hur är läget för kvinnor i de länder du har studerat?
– Framgångar vad gäller kvinnors politiska deltagande handlar ofta om små kosmetiska förändringar, säger Rola El Husseini. Och dessa förändringar kommer inte som ett resultat av kvinnorörelsers arbete.
Som exempel nämner hon den marockanske kungen som kvoterar in kvinnor i parlamentet. Efter den arabiska våren ökade det något i omfattning, men själva inkvoteringen hade dragits igång tidigare och var inte ett resultat av protesterna. Ett annat exempel är att kvinnor i Saudiarabien numer har rätt att ta körkort.
– I Saudiarabien kämpade kvinnor i flera år för att få köra bil. Aktivister fängslades och torterades. Men att den saudiska kronprinsen Mohammad bin Salman plötsligt svängde i frågan ska inte ses om ett resultat av kvinnors kamp, säger Rola El-Husseini. Snarare ska det uppfattas som en gåva från en envåldshärskare som vill uppfattas som välvillig i sina undersåtars ögon.
Men även om förändringar till det bättre är kosmetiska så behöver det inte betyda att de är värdelösa, menar Rola El-Husseini. I det långa loppet kan det vara dessa små steg som leder till förändring.
Av de åtta länder som Rola El-Husseini har studerat skiljer Irak och Libanon ut sig. Eftersom makten där är splittrad mellan olika religiösa och etniska grupper så blir en top down- förbättring för kvinnors rättigheter svårare. I Libanon är det politiska läget så låst att inga lagförslag går igenom. I Irak ska 25 procent av parlamentets platser besättas av kvinnor men dessa driver inga specifika kvinnofrågor utan har en tendens att rösta i enighet med ledarna för deras religiösa och etniska grupperingar.
Tunisien är det land i arabvärlden där kvinnorörelsen hittills varit mest framgångsrik. Den började på 50-talet i samband med att Tunisien blev självständigt och införde en strikt uppdelning mellan stat och religion. Idag utmanas den sekulära staten av religiösa grupperingar, men det har ännu inte skett på bekostnad av kvinnors rättigheter, menar Rola El-Husseini.
– Jag tror att det är svårt att göra reella förändringar i Mellanöstern utan att ta hänsyn till religionen, säger hon och nämner feministisk islam, en rörelse som vill förändra muslimska kvinnors situation genom att göra omtolkningar av religionen.
– Det är visserligen något av en elitrörelse som framför allt arbetar utanför Mellanöstern. Den var starkare för några decennier sedan, men finns och verkar fortfarande.
Panelsamtal om Iran
Den 17 oktober kl 15.15 håller Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet ett panelsamtal om protesterna i Iran.
I panelen:
- Rola El-Husseini, lektor vid statsvetenskapliga institutionen i Lund.
- Barzoo Eliassi, lektor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet.
- Narges Mosavat, masterstudent i mellanösternstudier.
- Rouzbeh Parsi, programchef för Utrikespolitiska institutets Mellanöstern- och Nordafrikaprogram. Ledamot i CMES styrelse.
- Sarah Anne Rennick, forskare vid Centrum för Mellanösternstudier och den oberoende tankesmedjan Arab Reform Initiative.
Samtalsledare: Karin Aggestam, professor i statsvetenskap och föreståndare för Centrum för Mellanösternstudier
