Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Hårborttagningens miljöpåverkan kartlagd

En person rakar sitt ena ben. Foto.
Forskare gör livscykelanalys på olika hårborttagningsprodukter. Fotograf: Sora Shimazaki

Hur stor miljöpåverkan har din hårborttagning? Det går att ta reda på med hjälp av så kallad livscykelanalys. När hållbarhetsforskare från Lund, Storbritannien och Italien satte rakvanorna på prov fann de att hårborttagning med hjälp av laser var den metod som var bäst för miljön. Om man bortser från alternativet att sluta raka benen.

Forskarna Tullia Jack från Lunds universitet, Katherine Ellsworth-Kreb från University of Strathclyde och Monia Niero från Sant'Anna School of Advanced Studies ville göra en studie för att skapa förståelse för hur stor miljöpåverkan en produkt har och vad som ingår när man gör en så kallad livscykelanalys över en produkt. Forskarna ville testa något enkelt och vardagligt och fastnade för olika produkter för hårborttagning som finns i vart och vartannat hem.

– Många användare vill ta reda på vilken påverkan deras saker har på miljön, men vi inser sällan allt som måste ingå i den analysen, säger Katherine Ellsworth- Kreb. Och som allmänhet har du inte heller möjlighet att undersöka det. Själva produktionen kan vi till viss del ta reda på, men produktens hela livscykel är svårare att mäta. Hur påverkas exempelvis livscykelanalysen av att vi oftast duschar samtidigt som vi rakar benen?

Rakhyvel störst miljöpåverkan

Miljöpåfrestningen för de tre olika produkterna – vaxremsa, laser och engångsrakhyvel – beräknades för en användning under tio år. Måttstocken var bananer, en frukt känd för sin stora påverkan på miljön. Mätt i bananer motsvarade en tioårsanvändning av vaxremsorna 263 bananer, lasern 61 bananer och rakhyveln svindlande 70 304 bananer, eller tillverkningen av fyra bärbara datorer.

– Hårborttagning kan tyckas vara en vardaglig skönhetsrutin och ett vardagligt köp, men det blir en del miljöpåverkan under årens lopp. Särskilt med tanke på hur många andra onödiga rutiner vi också belastar planeten med, säger Katherine Ellsworth -Krebs. Hon menar att även om det inte är individens uppgift att lösa världens miljöproblem, så kan vi göra något genom att förändra vårt tänkesätt kring planetära gränser.

– Vi behöver mer information om vilken miljöpåverkan de produkter vi köper har. Inte bara produktionskostnaden, utan även avfallshantering, kvalitet och viktigast av allt, vi måste mäta användningen. Det är mer miljövänligt att ta tåget än bilen, ja. Men viktigast av allt är att vi måste resa mindre och när vi gör det, resa kortare sträckor.

Ifrågasätta beteenden

Men framför allt vill forskarna sätta fingret på det ologiska i vissa beteenden.

– Vår viktigaste slutsats är egentligen inte vilken hårborttaggningsmetod som är bäst utan att tydliggöra vilka sociala system vi är fångade i, säger Katherine Ellsworth-Krebs. 

– Istället för att hitta den produkt som har minst miljöpåverkan borde vi börja tänka på att normalisera att inte raka sig. Varför lämnar vi inte den nya generationen ifred och slutar föra dessa rutiner vidare?


Hur genomfördes studien?

I studien genomfördes en förenklad livscykelanalys (LCA). Målet var att jämföra alternativa metoder för hårborttagning på hela benet: a) rakning, b) vaxning och c) laser. För att bygga LCA-modellen valde de produkter från Amazon som var tillgängliga för leverans till Washington DC, där deras avatar Emma bodde 2022, och höll dem konstanta under de följande tio åren.

Ladda ner artikeln: Feminist LCAs: Finding leverage points for wellbeing within planetary boundaries

Varför används bananer för mätning?

Bananer används för att få en uppfattning om hur stor skillnaden är mellan dessa produkters miljöpåverkan. Metoden användes första gången i en populärvetenskaplig bok om livscykelanalyser som heter How Bad Are Bananas, av Mike Berners-Lee. Det är titeln på denna bok som ledde till bananjämförelsen, även om de också jämförde hårborttagning med bomullsjeans och inköp av en bärbar dator för att hjälpa en läsare att förstå innebörden av kg CO2-ekv.