Vilka geopolitiska konsekvenser tror du att Gaza-kriget får?
– Gapet mellan olika verklighetsuppfattningar om den nuvarande världsordningen bara ökar. Inom det globala syd finns en utbredd uppfattning om att den liberala världsordningen endast gynnar väst; att demokrati, frihandel och mänskliga rättigheter bara är viktiga när det gynnar västs intressen och att Israel ska stödjas till varje pris. Bristen på solidaritet med palestinierna anses visa på ”dubbla måttstockar” jämfört med Ukraina. Detta nyttjas av Ryssland som har ett nära militärstrategiskt samarbete med Iran och Syrien, men även Kina som har starka ekonomiska intressen i Gulfen.
– Men det finns också ett stort gap och polarisering mellan folk och politisk elit, både i väst och i Mellanöstern. Vi ser just nu en omfattande politisk mobilisering med pro-palestinska demonstrationer som sprider sig i Europa och USA. Samtidigt kan vi notera ett ökat diplomatiskt engagemang kring en tvåstatslösning. EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetspolitik Joseph Borell har varit mycket kritisk till Israels övervåld i Gaza som lett till att ett stort antal civila palestinier dödats varav en majoritet kvinnor och barn.
Hur påverkar kriget maktförhållandena i Mellanöstern?
– I de pågående diplomatiska försöken att få till stånd en vapenvila mellan Israel och Hamas och ett frisläppande av den israeliska gisslan, så försöker USA:s utrikesminister Blinken samordna regionala aktörer såsom Qatar, Egypten, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Jordanien. Syftet är att dessa länder gemensamt ska utöva påtryckningarna på Israel och Hamas. Men det ska också ses som försök att skapa en politisk horisont, bortom vapenstillestånd, om en alternativ regional ordning i Mellanöstern. Idén bygger delvis på det saudiska fredsinitiativet som antogs av Arabförbundet 2002. Det stipulerar ett israeliskt tillbakadragande från de ockuperade områdena 1967 för att skapa en palestinsk stat samt ett diplomatiskt erkännande och regional integrering av Israel.
– En ”game changer” den senaste tiden var Israels attack i Damaskus och Irans attack på Israel. Båda länderna har tidigare endast attackerat varandra genom ombud men nu attackerade man varandra direkt.
– Viktigt i detta sammanhang är att Israel erhöll internationellt och regionalt stöd för att avvärja missilattackerna från Iran, inte bara från USA och Frankrike utan även från Jordanien och flera andra stater i regionen. Denna erfarenhet används nu som ett incitament och påtryckning i förhandlingarna med Israel för att få till stånd en vapenvila i Gaza.
Centrum för Mellanösternforskning arrangerade nyligen en workshop om EU och Iran. Hur har EU:s relationer till Iran ändrats?
– EU har förlorat mycket av sin diplomatiska roll och betydelse efter att avtalet om reglering av det iranska kärnenergiprogrammet kollapsade år 2018. Vi kan se en växande konflikt på grund av det omfattande militärstrategiska samarbetet som finns mellan Iran och Ryssland, men också efter Irans attack på Israel. EU tillsammans med USA har här valt att utöka sanktionerna mot Iran.
– Iran anser sig leda det regionala motståndet mot Israel, men balanserar samtidigt sina relationer med andra regionala aktörer och GCC (Gulf Cooperation Council). Viktigt att notera är också att Saudiarabien och Iran, som varit svurna fiender under lång tid, återupprättat diplomatiska förbindelser förra året efter kinesisk medling. Detta signalerar ett ökat diplomatiskt inflytande av Kina i regionen som alternativ till USA. Medlingen kan ses som del av Kinas globala säkerhetsinitiativ från 2023.
Och i Israel, vilka långsiktiga förändringar tror du att Gaza-kriget får?
– Det israeliska samhällskontraktet har krackelerat. För israelerna kom den 7 oktober som en chock; man lyckades varken förutspå eller avskräcka den brutala och omfattande attack som Hamas utförde inom Israels gränser. Omkring 1,200 israeler dödades och över 200 togs som gisslan, inklusive barn och äldre, och fördes till Gaza. Besvikelsen är enorm att den israeliska regeringen efter flera månader inte prioriterar och lyckats få ut den kvarvarande israeliska gisslan trots omfattande demonstrationerna i Israel.
– Israels avsaknad av politiskt ledarskap har förödande konsekvenser och splittringen inom landet är avgrundsdjup. Missnöjet mot Netanyahus regering, som är beroende av stöd från religiösa extremhögern, var mycket stort redan innan Gaza-kriget. Samtidigt lyser alternativen och en aktiv politisk opposition med sin frånvaro i Israel.
Vad finns det för möjlighet att lösa Israel-Palestina-konflikten?
– Ett visst ”diplomatiskt fönster” anses just nu råda. Det finns flera internationella och regionala initiativ för att få till stånd en vapenvila, frisläppande av israeliska gisslan och utökad humanitär nödhjälp. Behoven för den palestinska befolkningen på över två miljoner i Gaza är astronomiska och akuta eftersom all infrastruktur kollapsat, hungern är utbredd och de flesta palestinier har fördrivits från sina hem som är förstörda. Denna humanitära katastrofala situation måste få ett slut.
– Men en vapenvila är inte tillräcklig, en hållbar långsiktig politisk horisont måste till och ett politiskt ledarskap som kan axla ansvar. Det saknas idag på båda sidor. Vad vi ser är en tilltagande polarisering av vad som uppfattas vara en existentiell konflikt om överlevnad. Här finns mycket begränsat utrymme för kompromisser, vilket riskerar en fortsättning på våldspiralen. Just därför är det viktigt att det internationella samfundet skalar upp sina ambitioner och samordnar med regionala aktörer för att skapa alternativ till fortsatt krig och konflikter.
Fler forskare som kan uttala sig med anledning av kriget i Gaza - lu.se
Karin Aggestams forskning - Lunds universitets forskningsportal