– Klimatanpassning ses ofta som något väldigt tekniskt, till exempel infrastruktur som skyddsvallar eller omplacering av hus. Men det handlar minst lika mycket om existentiella frågor. Har vi rätt att bo kvar? Och vad är vi beredda att offra? Väljer du att lämna efter fem översvämningar eller tre stormar? Eller stannar du oavsett? Detta kommer att skilja sig åt mellan olika grupper, och därför behöver vi mer kunskap, säger Professor Emily Boyd, föreståndare för Lund University Centre for Sustainability Studies, LUCSUS.
Hon leder ett nytt forskningsprojekt som omfattar studier, fältstudier och intervjuer med boenden på fem olika platser i världen. Städer och områden som alla har drabbats av olika väderhändelser, och i framtiden löper risk att påverkas av både havsnivåhöjningar och erosion: Malmö och Falsterbo i Sverige, Belém i Brasilien, Beira i Moçambique, Freeport på Bahamas och Voltadeltat i Ghana.
Platsens betydelse undersöks
Hon och hennes kollegor vill lyfta fram vad som knyter människor till en plats för att skapa en förståelse kring hur samhällen kan fortleva under klimathot. Liksom forskning som visar att många aktivt väljer att bo kvar på landsbygden, eller forskning som visar att migranter tenderar att bo kvar på det ställe de först flyttar till, vill projektet ifrågasätta tesen att det är självklart att lämna en plats som tycks vara oattraktiv om bara möjligheterna finns, eller om man får en högre socioekonomisk status. Därmed vill forskarna nyansera bilden av en framtid där miljoner av människor är på flykt på grund av ett förändrat klimat.
– Har du någonsin funderat på varför vissa människor aldrig lämnar den stad eller den plats där de föddes? Och varför andra lämnar så fort de kan, eller återvänder i vuxen ålder?, säger Emily Boyd.
Hon tror att intervjusvaren kommer att handla om mer än att de boende inte har råd att lämna eller saknar alternativ att flytta till, att de har starka nätverk och familj som håller dem kvar, eller försäkringar som gör att de kan bygga upp sina hus igen om de förstörs.
– Vi tror att vi vet vad som motiverar människor, men det är ofta mer komplext än så. Därför vill vi prata med de som bor på dessa ställen. Vilka är deras tankar inför framtiden, deras förhoppningar och drömmar? Vad betyder ett lyckligt liv för dem? säger Emily Boyd.
Av betydelse för klimatanpassning
Resultaten från projektet kan få stor betydelse för framtida klimatanpassningsåtgärder menar Emily Boyd. Specifikt åtgärder som handlar om att flytta människor från områden som riskerar att bli obeboeliga i takt med att havsnivån stiger, eller återkommande stormar och översvämningar. Förstår vi inte varför människor stannar kvar, och vad de behöver för att leva meningsfulla liv, kommer det också att bli svårt att förmå grupper att flytta, påpekar hon.
– Vi måste kanske börja tänka om inom klimatanpassning, och utgå från att människor vill stanna istället för att flytta på sig. Har vi ett sådant perspektiv kan det öppna upp för olika sorts åtgärder, där omlokalisering ses som sista alternativet.
Att stadsplanerare och organisationer har en dialog med de boende är allra viktigast, menar Emily Boyd. En sådan dialog kan ge nya perspektiv på hur samhällen bäst kan rusta sig för framtiden, under olika förutsättningar. Speciellt eftersom det kan komma att bli allt svårare att försäkra hus i utsatta områden, och att denna möjlighet inte finns i många delar av världen.
ImmobiliTy in a CHanging ClimAte
Projektet ITACHA, ImmobiliTy in a CHanging ClimAte, pågår i tre år och leds av LUCSUS i samarbete med forskare från Bahamas, Brasilien, Ghana och Moçambique. Det finansieras av Belmont Forum, ett partnerskap mellan finansieringsorganisationer, internationella vetenskapsråd och regionala konsortier som engagerar sig för att främja transdisciplinär vetenskap. Projektet får också medel från Formas, Vetenskaprådet, SIDA, National Science Foundation och Inter-American Institute.