Många gymnasister mår sämre till följd av distansundervisningen

En öde skolkorridor med skåp i långa rader. Foto.
Många elever vill tillbaka till skolan. Bild: Ken Po Leung/MostPhotos.

Hemmatillvaron och distansundervisningen har inte gjort gott för den psykiska hälsan hos landets gymnasieungdomar, enligt en ny studie från forskare vid Samhällsvetenskapliga fakulteten. Fler än hälften uppger att de är mer oroliga och stressade än vanligt.

I undersökningen, som gjordes i form av en digital enkät i maj, deltog 860 elever på studieförberedande program från skolor i Lund, Malmö och Stockholm. 

Resultaten är ännu inte färdiganalyserade, men sammanställningen av mätningarna visar att 52 procent av eleverna uppger att de är mer, eller mycket mer, oroade än tidigare och att 55 procent är mer, eller mycket mer, stressade. Några få elever skriver i sina kommentarer att den förändrade skolformen varit positiv, men en överväldigande majoritet av kommentarerna uttrycker ökad stress och oro för att skolan inte fungerat tillräckligt väl.

Jag har personligen aldrig varit med om så många och långa fritextsvar. De flesta brukar inte ens fylla i dem.  Det är väldigt ovanligt. Det tyder på att de har ett stort behov av att berätta hur de har det.

Uppföljande frågor visar att stressen och oron handlar om att eleverna tycker att de fått mycket mer att göra samtidigt som de upplever att de inte får tillräcklig information, feedback och hjälp. Många är också frustrerade över den sociala isoleringen och saknar den sociala samvaron med jämnåriga och att få vara i skolmiljön. En vanlig kommentar är av slaget ”jag vill bara tillbaka till skolan!”.  Ett antal är också oroade över närståendes hälsa. 

Enligt Eva Hoff, som är forskare i psykologi och en av forskarna bakom studien, är hon och hennes kollegor lite överraskade av att det är så pass många som påverkats och i den här omfattningen.

– Jag har personligen aldrig varit med om så många och långa fritextsvar. De flesta brukar inte ens fylla i dem. I den här undersökningen har fler än 500 av 860 fyllt i ett eller flera fritextsvar. Det är väldigt ovanligt. Det tyder på att de har ett stort behov av att berätta hur de har det. 

– Det är en svår situation. Jag vet att många lärare slitit som djur för att få till det så bra som möjligt, och andra undersökningar har visat att lärarna har upplevt en ökat arbetsbörda under krisen, men ändå upplever väldigt många elever att de hade behövt ännu mer hjälp från lärare och annan skolpersonal, tillägger hon.

Skillnaderna mellan städerna var få. Eleverna i Malmö var något mindre oroliga jämfört med eleverna i Lund och Stockholm medan eleverna i Lund och Stockholm hade en liten större tilltro till Folkhälsomyndighetens Corona-strategi jämfört med eleverna i Malmö. Flickor var överlag något mer oroliga än pojkarna.

Till hösten ser gymnasierna ut att öppna igen, men utifall vissa väljer att fortsätta distansundervisningen, eller om en motsvarande situation skulle uppstå längre fram, finns några lärdomar att dra, tycker forskarna. 

Bland annat kan lärare fundera på vilket sätt man gör sig bäst tillgänglig för kontakt efter lektionen. I normalfallet kan en elev stanna kvar och ställa den där frågan som man inte vill ställa om alla lyssnar, eller söka upp läraren på hens rum.

På plats i skolan är det också lättare att fråga en klasskamrat ”Jag fattar inte det här, hur löste du den uppgiften?”. Den slags spontant kamratstöd blir svårare digitalt.

Likaså bör skolan eller läraren klura på möjligheter som ger eleverna chans att träffas i verkliga livet och inte endast digitalt. Det kan handla om olika typer av hybridformer såsom att tillåta vissa grupparbeten på plats eller anordna sociala utomhusträffar efter skoltid. Eller omvänt, att anordna renodlade digitala möten som endast har sociala syften.

På ett djupare plan, och oberoende av Corona-krisen, hävdar forskarna att ungdomar idag skulle behöva färdighetsträning för att bättre kunna klara av motgångar, stress och oro i livet, eftersom alla människor förr eller senare drabbas. 

Flera begrepp är centrala i sådan här färdighetsträning, bland annat det som på fackspråk brukar benämnas coping-strategier vilka innefattar att kunna tänka om och agera på nya sätt. 

Självmedkänsla är ett annat. Det handlar om att kunna se på sig själv med medkänsla även när man misslyckas och att peppa sig själv. Men också om att etablera ett speciellt ”förändringsorienterat mindset”, alltså en inställning som leder till att individen kämpar mer när det blir svårt eller när hen får negativ feedback. 

Motsatsen är ett mer statiskt mindset, som gör att en individ ger upp så fort hen upplever motstånd och tänker ”det klarar jag aldrig, jag är för dum eller för svag”, vilket också kallas inlärd hjälplöshet. 

– Copingstrategier, självmedkänsla och inställningen att man vill kämpa hårdare går att lära ut och träna upp, säger Eva Hoff.

Eva Hoffs och hennes kollegors forskning handlar om att undersöka välbefinnande och hur den utvecklas under skolåren. Förhoppningen är att snart kunna genomföra färdighetsträning i skolor. 

– Att den psykiska ohälsan bland unga ökar och att det har skett under ett antal år är väl kartlagt, inte minst bland tonårsflickor även om anledningar inte är helt klarlagda. Vi vill utforska olika metoder för hur unga kan stärkas i sin förmåga att bemästra livets utmaningar och hoppas på sikt att detta kan bli ett tydligare inslag i skolundervisningen.

 

Läs mer om forskarna och deras projekt:

Daiva Daukantaite (projeltledare)

Eva Hoff

Mia Maurer