Javascript är avstängt eller blockerat i din webbläsare. Detta kan leda till att vissa delar av vår webbplats inte fungerar som de ska. Sätt på javascript för optimal funktionalitet och utseende.

Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Israel-Palestina-konflikten: ett yttre tryck behövs för att få parterna till förhandlingsbordet

Svart rök över en stad i Palestina. Foto.
Båda sidor i Israel-Palestina-konflikten ser den andra parten som en fiende vilket gör att hotbilden bekräftas. Man skulle behöva sätta de civila och deras lidande i fokus menar Lisa Strömbom. Foto: Shutterstock.

Ett starkt yttre tryck är nödvändigt för att få stopp på våldsamheterna mellan Israel och Hamas, som riskerar att övergå i fullskaligt krig om inget görs. Och det måste ske snabbt. Det säger freds- och konfliktforskaren Lisa Strömbom.

FN varnar för fullskaligt krig om det pågående våldet mellan Israel och Hamas fortsätter att trappas upp. Flera hundra, varav många barn, har dödats i samband med anfallen mot Gaza och ett tiotal israeler har dött på grund av Hamas raketer. Hundratals människor har skadats.

Lisa Strömbom anser att det internationella samfundet nu måste göra skäl för sitt namn och utöva ett reellt tryck för att få parterna till förhandlingsbordet för att så snart som möjligt få det civila lidandet på båda sidor att upphöra. 

– Israel bryter mot internationell rätt då man i egenskap av ockupationsmakt invaderar Gaza. Hamas i sin tur vinner nu propagandasegrar bland sin befolkning och visar på styrka mot ärkefienden Israel genom att man visat sig vara militärt starkare än tidigare och Hamas raketer tar sig längre in i Israel och skapar mer förödelse än någonsin förut. Yttre tryck är i nuläget nödvändigt för att ledarskapet på båda sidor ska backa, vilket är nödvändigt för en de-eskalering av den nuvarande situationen som skapar oerhört lidande för civila på båda sidor.

Vad beror våldseskaleringen mellan Israel och framför allt Hamas på – varför händer det nu?

– Man kan se det som att flera olika händelseförlopp nu länkas samman. Dels har vi den krypande utvecklingen där Israel via lagstiftning trycker på för att skapa utrymme för mikrobosättningar i östra Jerusalem, bland annat i den palestinska stadsdelen Sheik Jarrah. Frågan om bosättningar i Jerusalem har varit en krutdurk i många år men har nu eskalerat i och med att judiska bosättargrupper fått rätt i domstol att kräva tillbaka den mark de ägde i området före det arab-israeliska kriget 1948. Detta ses som djupt orättvist av många palestinier då många av de palestinska familjerna har bott där i många årtionden, speciellt eftersom motsvarande lagstiftning saknas för palestinier. Det har lett till stora demonstrationer och sammandrabbningar mellan israeler och palestinier.

Det har skapat ett fruktansvärt missnöje bland palestinier

Den andra utvecklingen har att göra med det som har hänt under fastemånaden Ramadan. Israel stängde av området runt Damaskusporten som leder till al-Aqsamoskén på Tempelberget och begränsade därmed möjligheten för muslimer att be. Avstängningen skedde enligt Israel på grund av oroligheterna i Sheik Jarrah. Det har skapat ett fruktansvärt missnöje bland palestinier eftersom Ramadan är en väldigt viktig religiös högtid, och de upplever att de blir portade från en av sina heligaste platser. Det har i sin tur skapat ännu mer oroligheter. 

Samtidigt har israeler marscherat för att fira Jerusalemdagen, för att fira årsdagen då Israel tog över västra Jerusalem 1967. Många unga från judiska religiös-nationalistiska grupper har velat provocera och försökt marschera i de östra delarna av staden, vilket ses som djupt förödmjukande för muslimer.

Denna utveckling kulminerade i att al-Aqsa moskén stormades av israeliska soldater i samband med Jerusalemdagen. I och med det skadades många beende muslimer som befann sig i moskén. Detta var den yttersta provokation som ledde till att Hamas började skjuta raketer mot Israel, att Israel i sin tur nu bombar Gaza och att gatuvåld har brutit ut mellan israeler och palestinier inne i Israel. 

Ett regelrätt krig ligger i luften – hur troligt är det att man kommer se fullskaliga militäraktioner från båda sidor?

– Vare sig Israels premiärminister Benjamin Netanyahu eller Ismail Haniya, Hamas formelle ledare, vill visa sig svaga, så båda har deklarerat att de bara kan tänka sig att lägga ner vapnen om den andra parten gör det först. Den här typen av konflikter har på så vis en själveskalerande dynamik. Ju mer förluster man får, desto mer tenderar man att bli offensiv och våldsam. Båda parter spelar också på förlusterna bland sin respektive befolkning – för att skapa stöd för sitt agerande. Parterna vill känna sig trygga med hjälp av militäraktioner men det som i stället händer är att alla blir mer osäkra. Och de som får betala det högsta priset är de civila på båda sidor.

De som får betala det högsta priset är de civila på båda sidor

Det som dock talar emot ett regelrätt krig, och något som ofta glöms bort i debatten, är att konflikten är ett typexempel på en så kallad asymmetrisk konflikt. Israel har mer makt, och militär kontroll över Västbanken som är geografiskt indelad i område A, B och C. Palestinierna har kontroll över område A medan Israel lätt kan ta kontroll över områdena B och C genom vägspärrar. Det gör den palestinska auktoriteten på Västbanken bakbunden, och minskar också risken för en tredje intifada, ett folkligt uppror, på Västbanken. 

Och Hamas, som kan agera på det fruktansvärda missnöje vi nu ser, genom att skjuta raketer, har inte resurser att genomföra en markoffensiv mot Israel. Hamas är ekonomiskt, vapenmässigt och resursmässigt mycket, mycket svagare än Israel, som även har möjlighet att stänga av tillförsel av förnödenheter till Gaza. Detta resulterar i att det är fler palestinier som blir lidande och dör i sammandrabbningar mellan de båda parterna. 

Kan FN eller EU göra något för att skapa lugn i området?

– FN:s säkerhetsråd har haft möten nästan varje dag, men vi vet att säkerhetsrådet historiskt varit och är väldigt kluvet vad gäller konflikten. Ofta är det någon stat som lägger in sitt veto mot att agera hårdare. EU har i sin tur gjort mycket vad gäller bistånd till palestinskt statsbyggande och humanitär hjälp men har inte stor makt att verkligen sätta tryck på parterna. Man har kritiserats för att vara ”a payer, not a player” i förhållande till konflikten.

Det som är oroväckande är att där vi tidigare har sett ett starkt engagemang för dialog, där länder som USA har använt ganska tuffa medel periodvis för att få parterna till förhandlingsbordet och åtminstone förhandla fram eldupphör, ser vi nu en vikande vilja att utöva press hos det internationella samfundet. 

Nu återstår det att se om Biden väljer att agera annorlunda än Trump

Vidare såg vi att USA under Trump snarare stöttade en ensidig israelisk linje, bland annat i och med flytten av den amerikanska ambassaden till Jerusalem, än en tvåstatslösning. Detta visade på splittringen i FNs säkerhetsråd, där Sverige var tillfällig medlem 2017-2018. Då försökte flera medlemmar, däribland Sverige, driva på för att sätta tryck på Israel att efterfölja internationell rätt och driva fram en tvåstatslösning, men även där satte sig USA emot nya resolutioner i den riktningen.

Nu återstår det att se om Biden väljer att agera annorlunda än Trump. Kanske kan han bli den som lugnar ner situationen och bidrar till att säkerhetsrådet sätter större press på de båda parterna. Just nu pågår det intensiva medlingsförsök där bland andra USA, Saudiarabien, Qatar och Egypten försöker pressa fram ett eldupphör. Om man ska se till tidigare mönster är det sannolikt att en temporär vapenvila kommer att framförhandlas relativt snart, så att ett bräckligt lugn återigen kan ta vid. 

Så länge Hamas har militär kapacitet kvar att sätta skräck i och skapa förödelse i södra och centrala Israel och Netanyahu vill fullfölja den hämnd mot Hamas som han utlovat, kanske den beredvilligheten inte finns hos parterna riktigt ännu. Det är dessutom ett känt faktum att USA:s presidenter sällan agerar kraftfullt i Israel/Palestinakonflikten under sin första period vid makten, då det ofta medför ett högt politiskt pris.

Oroligheterna sammanfaller med att Human Rights Watch har släppt en rapport där Israel anklagas för apartheid – kan en negativ internationell bild påverka Israel att agera annorlunda? 

– Såklart finns det ett inslag i internationella relationer där man vill upprätthålla en bild av sig själv som rättfärdig – man förklarar sitt agerande som att man gör militäraktioner för att man måste. Samtidig finns det en stark misstro i Israel mot det internationella samfundet där många anser att samfundet alltid anklagar Israel. 

Samtidig finns det en stark misstro i Israel mot det internationella samfundet

Det nationella samtalet i Israel är mer säkerhetsfokuserat, och man ser händelseförloppet på ett annorlunda sätt. Så, nej, en negativ bild av Israels agerande i omvärlden kommer nog inte ha en så stor effekt på Netanyahus agerande. Sedan får man se vad som händer efter valet – nu har Yair Lapid, Netanyahus rival, fått i uppdrag att bilda en regering.

Tror du att en fredlig övergång till en tvåstatslösning är möjlig?

– Utan ett yttre tryck från det internationella samfundet kan jag inte se någon väg till en tvåstatslösning. Eftersom Israel har mer makt, och konflikten är så asymmetrisk, har de mycket mer att förlora – speciellt eftersom många bosättningar nu ligger på mark som i en tvåstatslösning skulle tillfalla Palestina. Vidare har det politiska landskapet i Israel blivit allt mer högerorienterat, då Netanyahu under åren har gjort sig beroende av högernationalistiska partier för att hålla sig kvar vid makten. 

Utan ett yttre tryck från det internationella samfundet kan jag inte se någon väg till en tvåstatslösning

Båda sidor ser också den andra parten som en fiende. På sociala medier ser palestinier klipp på hårdföra soldater som utövar övervåld, medan israeler i sin tur ser Hamas och unga våldsamma män som hotar säkerheten för israeliska civila. Det gör att hotbilden på båda sidor bekräftas. Det man skulle behöva göra, vilket är svårt eftersom samhällena lever så separat, är att sätta de civila i fokus och se hur konflikten orsakar enormt lidande för både palestinier och israeler.

Porträttfoto.

Lisa Strömbom

Lisa Strömbom är docent i statsvetenskap vid Lunds Universitet och verksam som forskare och universitetslektor. 

Hon är också aktiv inom det strategiska forskningsområdet mellanösternstudier via Middle East in the Contemporary World som drivs inom Centre for Advanced Middle Eastern Studies.

Lisa Strömboms profil i Lunds universitets forskningsportal