– En sorglig verklighet som ofta glöms bort är att det i många områden med hög avskogning är förenat med livsfara att skydda skogen. Colombia, Brasilien, Filippinerna och Peru är några av de farligaste länderna för att försvara ursprungsbefolkningens rättigheter, varje år dödas dussintals aktivister, många av dessa mord löses aldrig, säger Torsten Krause, forskare vid Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling, LUCSUS.
Denna aspekt är något Torsten Krause anser måste lyftas högre på den politiska agendan, speciellt eftersom många olika organ som FN, och den senaste WWF-rapporten om avskogning, så tydligt framhåller vikten av att erkänna ursprungsbefolkningars och samhällets markrättigheter. Det ses som en avgörande pusselbit i att bevara den biologiska mångfalden och minska avskogningen.
– Självklart är det bra att WWF-rapporten trycker på vikten av att erkänna ursprungsbefolkningars rättigheter. Samtidigt saknar jag en ordentlig diskussion om hur det ska gå till i praktiken att ge lokala samhällen rättigheter eftersom det idag finns många olagliga nätverk involverade, ofta stödda av lokala eliter, som tystar de människor som talar, säger Torsten Krause.
Han fortsätter: – Många drivkrafter för avskogning, såsom olagligt markrofferi eller ”land grabbing” och gruvdrift, är inte lätta att ta itu med, och att "avsluta intrång i skyddade områden och inhemska territorier" som WWF-rapporten lyfter fram som en rekommendation kräver nästan militärliknande operationer, vilket medför sina egna problem.
Tydligare identifiera hur lokala samhällen kan bidra
En annan synpunkt på avskogningen handlar om att mycket tydligare identifiera hur ursprungsbefolkningar och lokala samhällen kan bidra i arbetet med att förvalta och skydda skogen – samtidigt som deras och samhällets behov av att bruka skogen och använda skogens många resurser balanseras med behovet av att bevara biologisk mångfald.
– Regnskogen behövs till mycket. Baserat på min egen forskning i Colombia kan erkännande av den kunskap som lokala samhällen har bidra till att stödja en mer hållbar skogsförvaltning. Men det baseras på att vi i väst helt lägger om hur vi konsumerar varor genom att till exempel ändra befintliga och framtida handelsavtal och utesluta produkter och ursprungsplatser där produktionen av skogsråvaror driver avskogning, säger Torsten Krause.
Avskogning leder till utsläpp av växthusgaser och minskning av djurarter
WWF-rapporten, Globala avskogningsfronter 2020, identifierar 24 tropiska och subtropiska områden som har hög avskogning. Om ingenting görs kan dessa platser stå för över 80 procent av den globala skogsförlusten år 2030.
– Avskogning har många negativa ekologiska och sociala konsekvenser. Dessa är mycket kontextuella och varierar naturligtvis mycket. Om global avskogning var ett land skulle utsläppen från avskogning rankas på tredje plats, så bidraget från växthusgasutsläpp från skogsbruk och avskogning är enormt, säger Torsten Krause.
Förlusten av skog kommer även att påverka regionala regnmönster. Det finns forskning som visar att om avskogningen i Amazonas fortsätter kan det leda till oerhört negativa effekter på regionala och kontinentala regnmönster. Det kan i sin tur leda till ökad torka i Brasilien, vilket kan få en stor ekonomisk påverkan på det storskaliga jordbruket.
En annan konsekvens är att många arter försvinner permanent.
– Vi människor har drivit på utrotningen av djur under åtminstone de senaste 125 000 åren. På ett sätt som i princip har varit helt oreflekterat och utan förståelse för konsekvenserna, säger Yann Clough, professor vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC).
Långsam degradering av kvarvarande skogar
Yann Clough menar att det även behövs mer diskussion om hur mänsklig påverkan leder till en degradering av de tropiska skogar som finns kvar. Degradering inträffar när skogens ekosystem förlorar sin förmåga att tillhandahålla viktiga varor och tjänster till människor och natur.
– Långsam degradering av skogens funktion, genom mänsklig påverkan som högre jakttryck eller fragmentering på grund av vägar, märks inte lika mycket som avskogning. Men en rad studier från Sydöstra Asien, Afrika och Sydamerika visar att det på sikt leder till en minskning av arter som är nyckelspelare i ekosystemet – som fröspridare och stora rovdjur som är viktiga för skogarnas funktion och framtid, säger Yann Clough.
– WWF-rapporten fokuserar på tropikerna och subtroperna. Jag skulle vilja att vi arbetade med att prioritera de mest värdefulla skogarna, baserat på deras naturvärden, i alla världens regioner, inklusive Europa.
Han avslutar:
– Här i Sverige har skogen seglat upp som en stor framtidsfråga, vilket illustreras av de alltmer uppmärksammade och till stor del olösta konflikterna mellan de som vill bevara skogens naturvärden och skogsindustrin. Jag hoppas att debatten också kommer att ta in just degradering av skog och behovet av att ha kvar områden där vi har en minimal mänsklig påverkan, säger Yann Clough.
Läs och ladda ner rapporten: Globala avskogningsfronter 2020 på wwf.se
