Rebecca Selberg om samverkan med sjukvården

Finns det någon typ av samverkan som du varit involverad i och som du är särskilt nöjd med?

– Jag har jobbat med intensivvårdsavdelningarna i Malmö och Lund med frågor om handlingsstrategier på jobbet, där jag använt Hirschmans Exit-Voice-Loyalty-modell som ingång för att diskutera hur vi beter oss på jobbet när vi känner oss missnöjda med något eller ser behov av förändring. Jag har också jobbat med intensivvårdsavdelningarna kring frågor om tvärprofessionellt teamarbete, exempelvis i frågor om etik.

– De föreläsningar och workshops som jag haft med personalen har nu lett fram till att jag är tjänstledig från LU i 18 månader och istället är anställd som forskare och ledningsstöd inom SUS, verksamhetsområdet intensiv- och perioperativ vård. Samarbetet ledde nämligen fram till en gemensam ansökan till RJ och deras Flexit-program, där forskare arbetar under en längre period inom en annan organisation. De kommande 18 månaderna kommer jag alltså att fortsätta arbetet inom Iva, delvis med att utvärdera arbetsinsatserna kring covid-vården.  

På vilket sätt var detta särskilt lyckat?  

– Samarbetet har varit särskilt lyckat därför att vi tillsammans har kunnat matcha min kompetens, och de teoretiska och metodologiska kunskaper som jag har med mig från samhällsvetenskapen, med de kunskapsbehov som Iva har identifierat hos sig. I grunden tror jag att samarbetet blev lyckat för att det inom Iva finns anställda och chefer som är genuint intresserade av samhällsvetenskapliga och genusvetenskapliga perspektiv på organisation, profession och samarbete, och en stark önskan om att jobba förändringsinriktat på nya sätt. Såväl personal som chefer är öppna och välkomnande och tycker det är roligt att ta till sig en annan slags kunskap än den som de är vana vid, den medicinska och vårdvetenskapliga. Sen tror jag det har varit en fördel att jag genom tidigare forskningsprojekt redan har en rätt god inblick i hur vården funkar.  

Stötte du på något som du tycker kan vara problematiskt vid samverkan?

– Jag kan bekymra mig lite för att förväntningarna på mig som organisationsforskare är att jag ska vara lite som ett orakel, som har svar på allt möjligt. Så är det ju inte, jag har egentligen inte många svar, min styrka är nog snarare att ställa andra sorters frågor än vad vårdpersonal är vana vid, och leta svar på andra ställen.

– En annan sak som inte är problematisk men som jag är ovan vid är att det kan gå oerhört fort inom sjukvården: kommer det forskningsresultat som visar att medicin X är bättre än medicin Y, ja då ändrar man rutinerna genast, pang på bara. Och det är självklart så det ska vara. Men det innebär att det också kan finnas en förväntan om att organisationsförändringar ska funka likadant: nu gäller detta, här är ett PM, kör på. Men alla förändringar kan inte och bör kanske inte gälla direkt, vissa saker måste stötas och blötas under lite längre tid. Vi samhällsforskare är nog i allmänhet vana vid ett annat tempo, vi kanske tjatar om en sak år ut och år in och inget händer. Så när jag säger ”ni kanske ska ha gemensamma etik-ronder med alla professioner närvarande”, då vill jag gärna fundera lite på vad det skulle innebära – men på Iva har det införts måndagen efter. Det är kul men lite chockerande för en sociolog som tränats i att ha stor förståelse för samhällets trögrörlighet, att det faktiskt finns platser där saker kan ändras direkt utan mycket snack. Det är också det som gör det så roligt att byta miljö.

Vad utmynnade din samverkan i?

– Bland annat gemensamma etik-ronder för läkare, sjuksköterskor och undersköterskor, där man tillsammans och från de olika yrkesgruppernas perspektiv diskuterar patientfall ur etisk synvinkel. Men kanske framförallt då ansökan till RJ och Flexit-projektet, som nu kommer utmynna i många olika mindre projekt inom Iva, bland annat en studiecirkel med chefer om riskperception ur ett livsformsperspektiv, föreläsning för chefer inom hela verksamhetsområdet kring profession, tradition och tyst kunskap, intervjuer med läkare, undersköterskor och sjuksköterskor kring teamarbete i tvärprofessionella grupper och, om jag får som jag vill, en grupp som jobbar enligt Frigga Haugs minnesarbete-tradition om undersköterskors roll inom intensivvården.