– Det fanns stora skillnader i brukarnas beteendemönster beroende på vilket socioekonomisk bakgrund de kom ifrån, säger sociologen Vibeke Klitgaard.

Vibeke Klitgaard har under tre års tid följt två dagliga verksamheter i Köpenhamn genom så kallad deltagande observation. Stadsdelarna, där de dagliga verksamheterna låg, befann sig i var sin ände av kommunens socioekonomiska skala; den ena låg i ett område med kommunens högsta status, och den andra i ett område med mycket låg status. Båda verksamheterna riktade sig till människor med psykiatriska problem.

I verksamheten placerad i den fattiga stadsdelen fokuserade brukarna främst på patientgemenskap, medan brukarna i det rika området fokuserade på normalitet, enligt Vibeke Klitgaard. Det var tydligt att brukarna i det välbärgade området var mer rädda för att blir stigmatiserade genom att förknippas med den psykiatriska omsorgen, säger hon. 

Brukarna från området med hög socioekonomisk status ville inte åka på utflykter och de umgicks heller aldrig med varandra utanför den dagliga verksamheten. De hade också svårare att förhålla sig till andra brukare med utåtagerande beteende. 

– De markerade tydligt mot patienter som de upplevde som sociala störmoment genom att gå därifrån eller sätta på sig hörlurar, säger Vibeke Klitgaard. Det de mest uppskattade med den dagliga verksamheten var att den utgjorde en fristad där de fritt kunde tala om sina symtom och effekterna av psykofarmaka.

I det socioekonomiskt svaga området fanns en större patientgemenskap. Verksamheten präglades av utflykter och brukarna träffades även på fritiden. Där fanns också en större tolerans för utåtagerande utbrott.

Ytterligare en skillnad mellan brukarna i de dagliga verksamheterna var diagnoserna. Medan patienterna i det socioekonomiskt starka området oftast fick psykiatriska diagnoser såsom bipolaritet, ångest och depression så fick patienterna från det socialt utsatta området hårdare diagnoser såsom schizofreni och paranoia.

Vad kan man dra för slutsatser av detta?
–   Precis som många tidigare sociologiska studier visar detta att de allvarligaste diagnoserna oftast förekommer i de lägre samhällsklasserna. Detta är huvudförklaringen till patienternas olika inställning till hur patienterna förhåller sig till den dagliga verksamheten och till sina medpatienter, säger Vibeke Klitgaard. 

Undersökningen som ligger till grund för din avhandling är gjord för länge sedan. Har inte mycket förändrats sedan dess?
– Materialet till min studie är visserligen insamlat mellan åren 1989 och 1991. Men ny litteratur visar att de allvarliga psykosociala störningarna som brukare i daglig verksamhet lider av är desamma då som nu, säger Vibeke Klitgaard.

Mer information

Avhandlingen: Social (u)orden i distriktspsykiatrien En systemteoretisk analyse af psykiatriske patienters kommunikation og adfærd samt stigmatisering fra omverdenen” (pdf, 4,7 MB, nytt fönster)

Kontakt: vibeke [dot] klitgaard [at] soc [dot] lu [dot] se