Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Väktare och övervakningskameror gör det meningsfullt att måla graffiti på tåg

Ett tåg med graffiti. Foto.
Risktagande driver graffitimålare, menar forskaren. Bild: privat.

I våras föll domen i ett av förra årets medialt mest uppmärksammade brottsmål. Oväntade klottrare fick ovanligt hårda straff för att ha målat graffiti på tåg under flera års tid. Poliser och politiker beskrev gärningsmännen som maniska i sin skadegörelse och att de bara var ville förstöra så mycket som möjligt. En ny sociologisk studie vid Lunds universitet visar att graffitimålarna har drivkrafter som påminner om en extremsportares.

I maj 2022 dömde Attunda tingsrätt två män till fängelse för att ha målat graffiti på tunnelbanevagnar. En tredje gärningsman fick villkorlig dom. Tillsammans skulle de betala sammanlagt 1,7 miljoner kronor i skadestånd till Storstockholms lokaltrafik. Domen var ovanlig – bara två procent av skadegörelsebrotten leder till straff och avgörandet sker sällan i domstol – och fick stor medial uppmärksamhet.

Men vissa mediers uppmärksamhet handlade mer om de 36–42 år gamla gärningsmännen. ”Så brottet i sig är uppseendeväckande, men också de dömda, de som i andra fall är helt vanliga medborgare, pappor med goda inkomster”, sa journalisten Hasse Aro i avsnittet ”Klotterpapporna” i podcasten Fallen jag aldrig glömmer knappt ett halvår efter domen. Aftonbladets kriminalreporter Linda Hjertén skrev att ”De tre familjefäderna levde ett dubbelliv. Till vardags skötte de jobb och barn. Vid sidan av klottrade de på tunnelbanetåg.”

I intervjuer förklarade polisens utredare att gärningsmännens tågmålande varit maniskt och att de blivit beroende av att klottra. Region Stockholms dåvarande trafikregionråd Kristoffer Tamsons (M) sa att det handlade om vuxna som får en kick av att förstöra så mycket som möjligt för så många som möjligt.

– Det är lätt att avfärda det vi inte förstår som förstörande eller meningslöst. Och jag förstår att man ser tåggraffiti som förstörande. Det kostar samhället en massa pengar att tvätta tågvagnarna och framför allt att övervaka lokalerna där tågen står, säger sociologen Erik Hannerz. Han är lektor vid Lunds universitet och har forskat om graffiti sedan 2015.

Att måla graffiti på tåg kan jämföras med andra aktiviteter som förutsätter omfattande planering och skicklighet, som vissa extremsporter, polisiära och militära insatser, bankrån, bergsklättring eller politiska spel.

Vanligtvis målas vagnarna när de står still vid perronger eller i låsta tågdepåer övervakade av kameror och patrullerande väktare. Ibland krävs veckor av förarbete för att kartlägga depåområdet och övervakningsrutinerna och planera sin entré och sorti.

Att måla graffiti på tåg kan jämföras med andra aktiviteter som förutsätter omfattande planering och skicklighet, som vissa extremsporter, polisiära och militära insatser, bankrån, bergsklättring eller politiska spel. Vid risktagandet får utövarna möjlighet att bevisa extraordinär karaktär och kompetens med liv, frihet eller karriär på spel. För graffitimålarna är ett målat tåg en uppvisning i skicklighet och engagemang och att de lyckats analysera mönster i övervakningen för att kringgå den eller agera när den är som lägst.

– Känslorna att lyckas som graffitimålarna beskriver liknar mycket vad jag sett i andra gruppsammanhang. När glädjen upplevs i grupp uppstår så kallad collective effervesence, en stark känsla av energi och harmoni som kan uppstå när en grupp lyckas göra något tillsammans., säger Erik Hannerz.

Graffitimålarnas egna filmer och foton

Bevisningen mot Klotterpapporna bestod till stor del av deras egna foton och filmer. Erik Hannerz menar att en viktig anledning till att graffitimålare dokumenterar sin brottslighet är att de vill föreviga det kortlivade verket. Transportbolagen sanerar ofta tågvagnar så fort som möjligt. I Stockholms tunnelbana åker tågen direkt till sanering när graffiti upptäcks och avgången ställs in. För att ha kvar något mer än det egna minnet dokumenterar graffitimålarna slutresultatet – som sportfiskare som fotograferar fisken innan de kastar tillbaka den i vattnet.

En annan anledning till att dokumentera väktare och säkerhetssystem är att visa riskerna med att måla tåg.

En annan anledning till att dokumentera väktare och säkerhetssystem är att visa riskerna med att måla tåg.

– Dokumentationen av hela arbetet talar om för en själv och andra deltagare att kontroll är viktigt, att committment är viktigt, för det här är farliga platser som inte vem som helst kan ha tillträde till, säger Erik Hannerz.

Risken gör tåggraffiti meningsfull

Sanering, övervakning och inställda avgångar kostar hundratals miljoner varje år. Tågföretagens höga säkerhet och saneringsprinciper ska ta bort det roliga med att färglägga tågen. Men risken att måla tåg skapar ett för graffitimålarna utmanande och meningsfullt spel mellan de och alla säkerhetsåtgärder. Det gör det svårt att hålla tågen graffitifria.

Erik Hannerz tycker att diskussionen om tåggraffiti skulle gynnas av att ha ett annat fokus än ökad säkerhet och sanering. Istället borde vi, menar han, fråga oss vad graffitin åstadkommer och om all graffiti måste saneras direkt.

– Det vore mer intressant att skifta attityd och vara mer tillåtande till alternativa uttryckssätt i den offentliga miljön. Vi har exempelvis accepterat reklam i vår vardag och lokaltrafik, även om många också stör sig på den. Kostnaderna för graffiti i lokaltrafiken är samtidigt omsättning och vinst för de bevaknings- och saneringsföretag som specialiserar sig på graffiti. I det fallet hade jag gärna sett en ökad diskussion kring vad som ska prioriteras i tunnelbanetrafiken och vad vi kan spara in på. För åtgärderna som implementerats de senaste åren får inte graffitimålarna att sluta. Snarare ökar de spänningen och värdet i aktiviteten. Varför vill bergsklättrare bestiga K2 hellre än Kebnekajse? För det ena är en betydligt större och farligare än den andra.


Fakta om studien

I studien analyserade Erik Hannerz 15 svenska tåggraffitivideor publicerade 2012–2017. Videorna valdes utifrån längd, antal visningar och förslag från graffitimålare. Analysen kompletterades med två intervjuer med personer som förekommer i graffitivideorna och sju inspelade videovisningar Erik Hannerz gjorde tillsammans med aktiva tåggraffitimålare. Studien baseras på hans tidigare forskning där han följt och intervjuat över 200 svenska graffitimålare.

Studien: Playing in the yard: The representation of control in train-graffiti videos. Crime, Media, Culture

Läs mer om Erik Hannerz forskning i Lunds universitets forskningsportal