Artikeln hade som syfte att ta reda på hur anställda upplever att relationen till deras kollegor förändrades när de inte längre kunde träffas fysiskt.
Studien baseras på djupintervjuer med anställda från kunskapsintensiva yrken, t.ex. systemförvaltare, studievägledare, präster och ekonomer: personer med kontorsarbeten inom näringsliv, offentlig och idéburen sektor. De flesta hade i stort sett distans på heltid, en var ensam på kontoret. De flesta hade begränsad erfarenhet av distans sedan tidigare, det var ovanligt och fanns inga rutiner för det på arbetsplatsen. Intervjuerna genomfördes över zoom under pandemin.
– Vi ville få här-och-nu-upplevelser, inga efterhandskonstruktioner med försköningar om hur bra det var eller tvärtom, hur hemskt allting var. Vi började med intervjuer i mars 2021. Då hade vissa redan hunnit jobba på distans i nästan ett år. De hade hunnit reflektera och fått nya rutiner, säger Malin Espersson som skrivit artikeln tillsammans med Alina Lidén och Ulrika Westrup. Alla tre är verksamma som lektorer vid Institutionen för tjänstevetenskap.
Vad har den sociala relationen på en arbetsplats för betydelse?
Resultatet av studien visade att kontakterna mellan kollegor har blivit färre. Man är mer selektiv i vem man har kontakt med. Vissa kontakter har blivit mer intensiva, och respondenterna upplevde att de lärt känna sina närmsta kollegor bättre och fördjupat relationen. Samtidigt valdes vissa bort, antingen på grund av personlighet eller åsikter.
– Det uppstod något som kan liknas vid medvetna och omedvetna filterbubblor. Vissa personer var det skönt att slippa. Men även de spontana kontakterna försvann, man blev bunden till de man jobbar närmast. Många berättade att de saknade att säga god morgon och att de inte längre vet vad som händer i kollegans liv, de där småsakerna som hur det går för barnet som spelar fotboll eller husrenoveringen, säger Alina Lidén.
I och med digitala möten försvann alla de kringsamtal som sker före, under och efter mötet. Det beskrevs som effektivare och mer disciplinerade möten, men de förlorade den extra dimension som fysiska möten kan bidra med.
– De beskrev det som mer effektiva möten, men var de det i praktiken? Mötesjobbade de, och kom allas åsikter fram? Den fysiska aspekten av att titta varandra i ögonen, ta in någons kroppsspråk, att skriva på tavlan försvinner. Eller bara att höra två kollegor i kontorslandskapet som diskuterar ett problem och själv kunna komma med förslag på lösningar, säger Malin Espersson.
Studien visade även att respondenterna hade begränsad social kontakt med fokus på effektivitet. De gjorde sitt jobb, men gjorde sig inte synliga i övrigt. Företagen eller organisationerna ordnade digitala fika och AW, men de flesta deltog sällan. De loggade inte in på möten tidigare för att få en chans att prata med kollegor. Samtidigt upplevde de att de saknade gemenskapen.
– Vi såg att de satte sina egna behov främst, det var väldigt individualiserat i hur man agerade. De ville göra ett bra jobb, kände krav på att prestera gott trots hemarbete och såg inte att det sociala skulle göra arbetet bättre. De ansåg att det var organisationernas ansvar att upprätthålla de sociala relationerna och att det var bra att digitala tillställningar fanns om de ville gå, men de tog inget eget ansvar i att bidra. Ingen reflekterade över ”vad får det för betydelse om jag inte deltar?”, säger Alina Lidén.
Intervjuerna visade att distansarbetet innebär begränsad kontakt, med fokus på effektivitet och att få jobbet gjort. Bristen på att träffas fysiskt leder till att inget utvecklingsarbete genomförs och en försvagad dynamik i gruppen, vilket orsakar lägre kreativitet och innovation.
– Vad är kvar av en arbetsplats? Är att gå till jobbet att vara social? Tidigare har det misstänkliggjorts att jobba hemifrån, gör de någonting hemma egentligen? Men bevisligen fungerar det. Nu är det svårt att stänga den dörren, det har blivit en förmån och för många ett krav. Det fortsatta hemarbetet leder till många frågor för organisationen att svara på. Kortsiktigt kan de spara pengar på möbler, utrymme och el, men långsiktigt kan det få andra kostsamma konsekvenser. Vad händer om vår personal aldrig träffas? De sociala relationerna på arbetsplatsen hänger ihop med personalutveckling och utveckling professionellt och är viktigt för att organisationer ska utvecklas, och för att personalen ska trivas och stanna kvar, säger Malin Espersson.