Socialhögskolan har nyligen fyllt 75 år och firade detta med öppet hus och ett fullspäckat program där skolans forskare, lärare och studenter bjöd på en odyssé av kortpresentationer och paneldebatter.
Tuffare arbete
Kerstin Svensson och Katarina Jacobsson har arbetat på skolan i många år och ser att arbetet som socionom har blivit tuffare. Dels för att administrationen för denna liksom för de flesta andra professioner har ökat, dels för att samhällsklimatet har blivit hårdare och mer polariserat.
– Socionomer har en utsatt position och det är inte ovanligt att de utsätts för hot, säger Kerstin Svensson. Det är klart ingen bra utveckling. Den som är rädd för sina klienter får svårare att göra ett bra arbete. Och i en behandlingsmiljö omgärdad av säkerhetsåtgärder blir det svårare att skapa en tillitsfull relation.
De flesta nyutbildade socionomer börjar sin karriär som socialsekreterare, där efterfrågan – liksom omsättningen – på arbetskraft är stor.
Utbildningen innehåller många fältanknutna moment och det görs mycket – praktik, fältbesök, gästföreläsare och brukarmedverkan – för att förbereda studenterna för arbetslivet. Ändå är det som att studenterna inte är riktigt beredda på vad de ska möta när de kommer ut i arbetslivet, menar Kerstin Svensson och Katarina Jacobsson. Till detta hör att studenterna blir allt yngre.
– För socionomyrkets del var det inte helt lyckat när möjligheten att söka in på arbetslivserfarenhet och ålder togs bort för snart femton år sedan. Ska man jobba med andras problem är det bra om man har några år på nacken och lite skinn på näsan, säger Katarina Jacobsson.
Ser ljust på socionomyrket
Men trots att rollen som socialsekreterare är utsatt och att de ibland får löpa gatlopp, som nu senast i en digital hetskampanj där de anklagades för att omhänderta muslimska barn på lösa grunder, ser såväl Kerstin Svensson som Katarina Jacobsson ljust på socionomprofessionen.
– Det finns en stor tillit till att socionomer ska vara med och lösa samhällets svåra frågor. Att polisen efterfrågar fler socialsekreterare när det gäller att komma till rätta med gängkriminaliteten tycker jag är ett bra betyg åt vår profession, säger Katarina Jacobsson.
På frågan om vad som inneburit den största förändringen för socionomyrket under de 75 år som Socialhögskolan funnits svarar Kerstin Svensson att det tveklöst har varit 1990-talets förändringar av välfärden, på gott och ont. Överblicken över de insatser som görs för en individ blev svårare när kommunernas organisation förändrades och mycket av insatserna outsourcades till privata och ideella aktörer. På pluskontot ligger att förändringarna lett till att socialsekreterare fått större möjlighet att specialisera sig inom vissa områden.
Och vilka är framtidens utmaningar?
– Förutom att samhället blivit hårdare och mer polariserat, med allt vad det innebär för socionomer, så är den ojämna könsfördelningen ett problem, säger Katarina Jacobsson. Vi borde göra specialsatsningar på att få hit fler män på motsvarande sätt som det har gjorts för kvinnor till tekniska utbildningar. Att arbeta mot en större könsbalans vore en viktig milstolpe framåt i tiden.
Socialhögskolan genom tiderna
- 1947 grundades Sydsvenska socialinstitutet.
- 1964 blev institutet Socialhögskola och 1977 blev denna en del av Lunds universitet.
- 1984 tillsattes den första professuren med Sune Sunesson.
- Under perioden mellan 1987 och 2017 har antalet socionomer fördubblats.
- Två tredjedelar av socionomerna arbetar som socialsekreterare eller kuratorer, 14 procent som handläggare/utredare och 11 procent i någon arbetsledande befattning. 9 procent av socionomerna har andra yrken utanför det traditionella socionomyrket.