Vi är medvetna om att vi åldras, samtidigt är det många som i det längsta undviker att planera för ålderdomen och till exempel låter bli att öppna det orange kuvertet från Pensionsmyndigheten. Att samhället så tydligt är indelat i olika åldersgränser gör det enkelt att administrera och är många gånger ett rimligt sätt att avgöra vem som ska ha rätt till vad. Det gör det också svårt att upptäcka ålderism eftersom naturliga skillnader i åldrandeprocessen kan motivera särbehandling i både ord och handling.

"En modern ättestupa"

– Övre åldersgräns för mammografi är 74 år – trots att cancer ökar med åldern. ­Efter 65 år kan man inte längre beviljas personlig assistans, utan måste kanske flytta in på ett äldreboende med helt andra förutsättningar för individuell hjälp. Man kan likna det med en modern ättestupa, säger Håkan Jönson, professor i socialt arbete vid Socialhögskolan som forskar inom ålderism.

Alternativet till åldersgränser är att be­döma alla människor individuellt, utifrån funktionalitet eller behov. Det betyder att vi till exempel ska rösta när vi är mogna och inte när vi uppnått rösträttsålder. Det vore orimligt att ta bort alla åldersgränser, men det behövs en ökad medvetenhet kring stereo­typer och en allmän tolkningsram när det gäller ålderism för att identifiera diskriminering, menar Håkan Jönson.

Men ålderism riktas inte bara mot ­äldre, utan är faktiskt ett problem i alla åldrar.

– Faktum är att de som oftast upplever att de drabbas av ålderism är unga vuxna. De blir oftare nedvärderade, kallade omogna och avfärdas på grund av sin ålder. Det finns många typer av ålderism, med olika orsaker.

Gäller göra sin röst hörd

Under årtionden har gamla människor beskrivits som en nationalekonomisk riskgrupp. Sedan 1940-talet har man trott att hela ekonomin kommer att gå åt skogen, eftersom gruppen äldre ständigt ökar. Det är ett sätt att tänka på äldre som en tärande grupp för samhället. I början på 2000-­talet pratades det mycket om det stora antal 40-talister och hur deras äldreomsorg skulle bli.

– Då ställde 40-talisterna krav, höga krav. Men nu är vi där och rösterna har tystnat. För när man på riktigt blir omsorgsberoende, förlorar man sin makt och har väldigt lite att sätta emot. Äldre kan liksom inte gå i strejk.

På LU är forskningsområdet Proaktivt åldrande prioriterat. Detta ger möjligheter att utmana bilden av äldre som en före-­detta-kategori. Men det knepiga med det proaktiva åldrandet är risken att man lägger ansvaret på de äldre. Hur man ska hålla igång hjärnan och undvika demens? Eller motionera varje dag för att hålla sig stark. Det finns en moral i att åldras framgångsrikt, som ställs mot ett ”misslyckat” åldrande.

Åldershierarki på universitetet

– Antiålderismens trumfkort innebär att äldre idag faktiskt är mycket piggare än förr och att våra förlegade föreställningar om äldre kan uppdateras. Problemet är att det hyllar ett människovärde som är knutet till funktionsförmåga och därmed skapar distans till och skuldbelägger den fjärde åldern, där många faktiskt är multisjuka.

Inom Lunds universitet finns en tydlig ålders­hierarki. Professorer hänger ofta kvar länge och kan fortsätta forska långt efter pensionen. Samtidigt har vi ett system där vi vill premiera yngre.

Hög ålder ingen merit

– Genom åren har jag bedömt många forskningsansökningar och det är tydligt att hög ålder inte ses som en merit. Jag har aldrig varit med om att äldre äldreforskare hänvisar till att de själva är gamla och säger ”jag vet vad det handlar om”. Inom andra forskningsfält brukar det tvärtom fram­hållas som meriterande om forskaren själv har erfarenhet av sitt forskningsområde.

För att slippa identifiera sig med gruppen ”äldre” distanserar sig många genom att tänka att de själva ska bli en annan typ av äldre än tidigare generationer. Delvis är det ett sätt att bearbeta och acceptera livets villkor, men det är även kulturellt etablerat eftersom vi ständigt får budskapet om att vi ska bekämpa åldrande.

– Förhoppningen är ju att vi alla ska ha möjligheten att bli gamla. Har vi då ett samhälle där åldrande är ett problem och vi tenderar att tycka att äldres problem är orsakat av dem själva kommer det inte att gynna äldreomsorgen, utan tvärtom öka ålderismen. Äldre behöver helt enkelt bli argare i Sverige – då kanske konflikterna blir större men orättvisorna skulle också kunna minska, avslutar Håkan Jönson.

Tänk annorlunda kring ålder

Kontrastverkan är vårt främsta verktyg för att identifiera ålderism. Byt ålder på personen i en situation och se hur du tolkar det som hänt.

Exempel 1: Olof glömmer upprepade gånger att låsa dörren. Olof 75 år = demens. Olof 50 år = stress. Olof 12 år = omognad. Men 12-åringar och 75-åringar kan också vara stressade.

Exempel 2: Agnes 35 år jobbar 10 timmar/vecka på kvinnojouren = ”Så bra att det finns sådana krafter!” Agnes 75 år jobbar 15 timmar/vecka på brotts­offerjouren = ”Så bra att hon håller igång!” Reducera inte äldres frivilligarbete till egenvård, utan även 75-åringens insatser är av värde för andra.

Om Håkan Jönson

Håkan Jönson är professor i socialt arbete vid Socialhögskolan, Lunds universitet.

Håkan Jönsons forskning - Lunds universitets forskningsportal