Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Socialarbetare prövas hårt av dubbla roller kring migranter

Papperslösa migranter och utvisningar av ensamkommande barn sätter förutsättningarna för socialarbete på prov. Vanna Nordling lägger i dagarna fram en avhandling där hon bland annat studerat hur socialarbetare hanterar sin dubbla roll som stöd i nöd å ena sidan och kontroll och gränsdragare å den andra.

På senare tid har utvisning av ensamkommande barn diskuterats mycket. Hur förhåller sig de socialarbetare som du har intervjuat till att både ska stötta och vara myndighetsutövare, och ibland samverka med polisen i utvisningsärenden? 
- De upplevde det ofta som mycket svårt att å ena sidan ha ett långtgående ansvar för ett barn men att å andra sidan helt släppa detta ansvar från en dag till en annan om Migrationsverket fattade beslut om utvisning, åldersuppskrivning eller flytt till annan kommun. Detta blir ett yrkesetiskt dilemma som väcker moraliska och politiska frågor till liv. Vi kan idag se socialarbetare som reagerar på sådana situationer och organiserar sig i initiativ som ” Vi står inte ut – men vi slutar aldrig kämpa”.

Hur tycker du själv att man ska lösa frågan med socialarbetarnas dubbla roll?

- Jag tror att vi behöver sätta frågan i ett bredare perspektiv och fundera över vilket samhälle vi vill ha. Och utifrån det, hur ska det sociala arbetet se ut? Socialt arbete sker ju alltid med utsatta grupper men frågan om ansvar ställs på sin spets när några av samhällets mest utsatta, i detta fall papperslösa, stängs ute. Jag hoppas att min avhandling kan vara ett av många redskap i dessa diskussioner, bland annat genom att belysa de dilemman som uppstår i relation till papperslösa.

Du har även studerat Malmö som inkluderat papperslösa i sina riktlinjer för ekonomiskt stöd. Hur kom det sig tror du att Malmö, som en av få kommuner, beslutat att göra detta?

- Malmös beslut framställdes inte som särskilt kontroversiellt när det fattades. Man såg det som ett förtydligande av rådande lag och praxis. Det vill säga att alla, även papperslösa har rätt till individuell prövning för att få nödstöd. Politikerna fokuserade mer på frågor som till exempel att stärka barnperspektivet. Att just Malmö skrev in papperslösa i sina kommunala riktlinjer måste förstås i ljuset av att de här utsatta människorna är mer synliga i Malmö än i många andra kommuner. Såväl civilsamhälle som anställda i kommunen stöter på papperslösa och detta har lett till att frågan aktualiserats och drivits på, bland annat av praktiker.

Nu har Vännäs kommun som valt att inte ge stöd till en papperslös familj fått sin sak prövad i Högsta domstolen, och fått rätt. Vad betyder det för hur socialsekreterare ska agera i fortsättningen?

- Både kommunalpolitiker och jurister diskuterar fortfarande hur den här domen ska förstås. Kommunerna har ju det yttersta ansvaret, men stödet till papperslösa ifrågasätts av vissa politiker och säkert kommer det att diskuteras ännu mer efter domstolsbeslutet. Jag tycker att det visar på hur det sociala arbetets villkor förändras i förhållande till vilken tidsperiod vi lever i, vilket lokalt sammanhang som råder och vilka politiska diskussioner som dominerar.

Vanna Nordling disputerar den 6 oktober 2017 i Socialt arbete med avhandlingen Destabilising Citizenship Practices? : Social work and undocumented migrants in Sweden.