I Malmö försöker man komma till rätta med skjutningarna bla genom ett projekt som heter ”Sluta skjut”, en metodik som fungerat framgångsrikt i Amerikanska gängkriminella områden (se faktaruta). I din forskning studerar du hur det projektet och andra brottsförebyggande metoder fungerar i Malmö. Du jämför också hur de fungerat på andra ställen. Vad finns det för skillnader?
– Jag är visserligen mitt uppe i pågående forskning, men en skillnad i brottsligheten mellan Malmö och amerikanska städer med hög brottslighet, som kan påverka Sluta skjut-projektets framgång, är gängen. I USA finns det sammanhållna gäng och gängledare. I Malmö verkar de kriminella ingå i lösare nätverk. Det kan medföra att det blir svårare att få stopp på skjutningarna eftersom det inte verkar finnas nyckelpersoner på samma sätt som i de amerikanska städer där metoderna utarbetats. Sluta skjut-projektet infördes som ett pilotförsök för två år sedan och sedan dess har faktiskt skjutningarna minskat, höstens fruktansvärda mord till trots. Sedan är det för tidigt att säga vad det beror på.
Är forskare överens om vilka metoder som fungerar bäst när det gäller brottsförebyggande åtgärder?
– Nästan all forskning pekar mot att ”hårda tag”, det vill säga enbart polisiära insatser utan annat stöd från samhället, inte hjälper. Det har visat sig på många ställen, som exempelvis i metoden ”La mano dura” i El Salvador, som fyllde fängelserna men utan att lösa gängproblematiken. Sammanfattningsvis kan sägas att ”hårda tag” ofta vinner politiska röster men det löser inte problemen.
Vad säger du om operation Rimfrost, den nya kraftiga förstärkningen av polisen i Malmö?
– Det är en bra strategi som förhoppningsvis kan få stopp på våldspiralen, men bara kortsiktigt. Överlag tycker jag att man tillmäter polisen för stort ansvar och samhället som helhet för litet. Bäst resultat får man när skola, socialtjänst, polis och civilsamhälle samverkar. Exempelvis vet man att nattpatrullerna i Rosengård och områdesvärdar i bostadsområden ger positiva resultat. På platser i USA där man lyckats få bukt med skjutningar har ofta kyrkan och annan frivilligverksamhet spelat en viktig roll.
Du har tidigare studerat Hutumilisen i Kongo, bland annat med syftet att förstå våld ur förövarnas perspektiv. Finns det lärdomar från Kongo som också kan gälla i Malmö?
– Ja. I Kongo var det tydligt att de grepp som fungerade för att få slut på våldsspiralen var lokala och kom från gräsrotsnivå. Stora övergripande satsningar fungerade ofta sämre.
