Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

"Omöjligt att ha frihandel och samtidigt rädda jorden"

När Donald Trump nyligen tillkännagav importtullar för stål och aluminium fördömdes han av frihandelsförespråkare över hela världen. Hans belackare menade att den amerikanske presidenten inte förstår att handelsprotektionism skulle innebära en katastrof för världsekonomin. Det må så vara. Men det handlar om samme Trump som också fick massiv kritik när han valde att dra sig ur Parisavtalet.

Denna debattartikel har skrivits av Alf Hornborg, professor i humanekologi, och publicerades ursprungligen i The Conversation. Lunds universitet är medlem i det brittiska samarbetet, nyhetsförmedlaren The Conversation. På The Conversation kan forskare vid ett medlemsuniversitet publicera sig populärvetenskapligt. Materialet består av analys, fördjupning och kommentarer kring aktuella ämnen och nyheter.

Trump ifrågasätts både när han vägrar att minska utsläppen och när han inför en handelspolitik som begränsar orsakerna till sådana utsläpp. Båda grupperna av ifrågasättare kan ha rätt på sitt sätt, men motsägelserna mellan de två synsätten avslöjar stora problem i den genomsnittliga moderna världsbilden. Är det rimligt att förespråka såväl ökad handel som större omsorg om miljön?

I århundraden har världshandeln inte bara ökat miljöförstörelsen utan även den globala orättvisan. De rikas allt större ekologiska fotavtryck är såväl orättfärdiga som ohållbara. Utvecklingen av begrepp för att hylla ”tillväxt” och ”utveckling” i förmögna länder döljer den egentliga överföringen av arbetstid och naturresurser mellan de rika och fattiga delarna av världen. 

Missing media item.
Nettoimporten av resurser per capita till EU, Japan och USA 2007. Dorninger och Hornborg, 2015, förmedlad av författaren.

Exempelvis har ett hushåll bestående av ett genomsnittligt amerikanskt par med ett barn motsvarigheten till en osynlig tjänsteperson som arbetar heltid för dem utanför landets gränser, medan ett genomsnittligt japanskt hushåll med ett barn använder tre hektar mark i andra länder. Sådana olikheter i materiella tillgångar verkar dock vara en bisak för dagens ekonomer som fortsätter att framhäva de generella fördelarna med frihandel. 

Samma okunskap är än mer iögonenfallande i kampen mot klimatförändringar. Miljöaktivister och forskare i gemen fäster sin tilltro till ny teknik för sol- och vindkraft och hoppas att de kan förmå politikerna att agera. Men solpaneler och vindkraftverk är inte bara resultat av mänsklig uppfinningsrikedom som naturen har lett oss fram till. Inte heller är de magiska ingångar till oändlig energi. 

Nödvändigt att använda mindre resurser

Tekniker för förnybar energi växte fram i vårt specifika samhälle – med allt vad det innebär av ojämlikhet och globalisering – och att de går att införa beror på världsmarknadspriserna. Precis som annan teknik bygger de på en hög inhemsk köpkraft kombinerad med billig asiatisk arbetskraft, brasiliansk mark och kobolt från Kongo. 

För nästan 50 år sedan varskodde miljöekonomen Nicholas Georgescu-Roegen om att det var en illusion att tro att solkraft skulle kunna ersätta fossil energi eftersom det skulle krävas sådana enorma mängder material att uppfånga den mängd solljus som skulle behövas för att tillgodose ett modernt högteknologiskt samhälles behov. Några av dessa material är sällsynta och dyra och förstör miljön. Dessutom varnade FN:s miljöprogram nyligen för att världen är på väg mot en miljökatastrof om vi inte använder mindre resurser för varje dollar av ekonomisk tillväxt. 

Förnybar energi kräver ofantliga mängder mark

Den tjeckisk-kanadensiske miljöforskaren Vaclav Smil har visat att en övergång till förnybar energi skulle kräva ofantliga mängder mark och därmed upphäva de markbevarande fördelarna av den industriella revolutionen. Samtidigt kommer pengarna till satsningen på solkraft ytterst från billig arbetskraft och billig mark. Anledningen till att solpaneler har blivit billigare på senare tid är delvis att de i högre utsträckning tillverkas av billig arbetskraft i Asien.

Sett från det här perspektivet är det kanske inte så konstigt att förnybar energi inte på långt när har börjat ersätta fossil energi och bara blivit ett tillägg till den fortsatt ökande användningen av olja, kol och gas. Solkraft uppgår fortfarande bara till omkring 1% av den globala energianvändningen. Den har knappt gjort något avtryck på den globala användningen av energi för el, industri och transporter. Och det kan inte oljeförespråkarna beskyllas för, som fallet Kuba visar. I stort sett all elektricitet på ön härrör fortfarande från fossilt bränsle. Det måste finnas något mer än motstånd från näringslivet som gör övergången till solkraft problematisk. Att förklara det som en brist på kapital eller som ett ofantligt behov av land är två sidor av samma mynt. 

Civilisationens återvändsgränd

Här står vi inför den moderna civilisationens återvändsgränd: Den frihandel som förespråkas av de flesta ekonomer och politiker fortsätter att orsaka stora delar av de växthusgasutsläpp som de vill begränsa, samtidigt som den hållbara teknik de förordar för att minska utsläppen i sig är beroende av ekonomisk tillväxt, internationell handel och användning av mer och mer och naturresurser. 

Hur ska vi komma ut från återvändsgränden? Ekonomerna behöver inse att ekonomin inte är oberoende av naturen, precis som teknik inte är oberoende av världssamfundet. De globala utmaningarna i fråga om hållbarhet, rättvisa och motståndskraft kräver alla ett betydligt mer integrerat förhållningssätt. 

Det skulle handla om att ifrågasätta det sedvanliga förespråkandet av teknisk utveckling och frihandel

Det skulle handla om att ifrågasätta det sedvanliga förespråkandet av teknisk utveckling och frihandel. I stället för att oroligt skydda världshandeln med dess ökande växthusgasutsläpp har vi all anledning att tänka igenom vad som är verklig mänsklig utveckling och livskvalitet. Snarare än att upprätthålla en ekonomisk politik som går ut på att maximera tillväxten och resursanvändningen behöver människan utveckla en ekonomi som är avpassad efter vår sköra biosfärs begränsningar – och en ingenjörsvetenskap som tar hänsyn till globala orättvisor. 

 

Alf Hornborg