Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Medelklassens drömmar i skuggan av kriget

Vad drömmer den unga kurdiska medelklassen om? Hur planerar de sina liv med ett krig som pågår runt knuten? När genusvetaren Katrine Scott gjorde fältstudier bland studenter i det i irakiska Kurdistan fann hon att de - precis som annan medelklass runt om i världen - drömde om ett bra jobb, fint hus och familj. De betonade att de tog avstånd från tidigare generationer där politiska konflikter står i fokus.

Det rapporteras sällan om hur medelklassen fortsätter att leva sina liv i krigshärjade områden.
– Men medelklassen är intressant att studera eftersom den sätter en stor prägel på landets framtid, säger Katrine Scott.

Att medelklasstudenterna vid universitet i Sulaymaniyya drömmer om samma saker som andra välbärgade ungdomar i världen kanske inte är så förvånande, menar hon. Mer intressant är hur dessa ungdomar hanterar alla osäkerhetsmoment som det innebär att leva i ett konflikt område.

– Man hade kunnat tro att de var uppgivna och såg svart på framtiden efter så många år av krig och konflikt, men så var det inte, säger Katrine Scott. De hade snarare lärt sig en realistisk överlevnadsstrategi där tidsaspekten var viktig. De försökte göra upp strategier för att kunna leva med ovisshet och att vissa saker inte gick att planera för.

Katrine Scott genomförde sina intervjuer 2012. Det var, menar hon, en ganska hoppfull tid med flera byggprojekt på gång i staden. Det fanns en förväntan men också en insikt om att det krävde tålamod för att nå fram till den framtid man önskade sig.

Det fanns också en stark vilja bland universitetsungdomarna att hjälpa till med olika projekt som att plantera träd eller engagera sig i hälsoprojekt. Men genomgående i Katrine Scotts intervjuer var att universitetsstudenterna absolut inte ville engagera sig politiskt.

– De tog avstånd från det partipolitiska som har blivit förknippat med politisk konflikt och krig. Att berätta om sig själva som opolitiska var ett sätt att markera ett avbrott med en våldsam historia och försöka tänka på en annan framtid.