Finns det någon egentlig utmanare i söndagens val?
- Nej, meningsmotståndare, opposition och journalister har fått det allt svårare i Ryssland. Den kanske mest välkände oppositionsledaren, Alexej Navalnyj, har upprepade gånger fängslats, enligt honom själv och många andra av rent politiska skäl och inte baserat på kriminella handlingar. Han är därmed förhindrad att delta i presidentvalet 2018.

Det talas mycket om Putins makt. Hur stor makt har han som president egentligen?
- När han suttit som president i två mandatperioder, från millennieskiftet till 2008, kunde han enligt vallagen inte bli omvald. Lagändringar har dock möjliggjort för Putin att väljas för fler mandatperioder, samt att presidenten numera väljs för sex år. De här förändringarna är ganska typiska för Putins ledarskap och maktkoncentrationen kring honom själv och presidentämbetet.
- Putins nuvarande, dvs tredje, presidentperiod har präglats av repression och ökad kontroll. Exempelvis tvingar en lag från 2012 organisationer som får någon form av ekonomiskt stöd från utlandet, till exempel projektbidrag, att registrera sig som så kallade ”utländska agenter”. De här förändringarna var för sig kan verka ganska obetydliga, men lägger man ihop allt det som faktiskt förändrats och inskränkts i Ryssland på relativt kort tid, så blir bilden ganska dyster.

Vilka är Putins utmaningar?
- Putin som ledare är beroende av en stark ekonomi och att medelklassen i Ryssland anser sig ha det någorlunda gott ställt. Det kostar att upprusta militären i nuvarande takt, och världsmarknadens efterfrågan på rysk energi är hotad. Ryssland är också eftersatt inom infrastruktur, pensionsnivåer och en rad andra områden. Men Putin är också väldigt beroende av den ryska befolkningens syn på honom som en landsfader. Putins tolkning av detta har varit att Ryssland åter måste bli en militär, ekonomisk och politisk supermakt.

Växer Rysslands stormaktsambitioner?
- Ja, och det är en process som har varit parallell med Putins ledarskap. Patriotismen har vuxit sedan 90-talet, med en process av homogenisering, ökad enighet samt betoning av nationalistiska värden och militär förmåga. Denna utveckling har både i Ryssland och i omvärlden förknippats med Putins ledarskap. Putin bygger ett nytt land, men han återskapar även en äldre, glorifierad bild av det ryska imperiet och dess historiska stordåd. Detta är något han gått till val på, och alltså måste leverera – eller i alla fall kan få rysk media att förmedla. Jag kan se vissa drag av storhetsvansinne och fokus på den egna personen som är likadana hos både Putin och Trump.

Tror du att hoten mot svensk säkerhet har ökat?
- Jag brukar säga att Putin vill att vi svenskar ska vara rädda för Ryssland och att vi ska känna och veta att vi skulle stå maktlösa inför ett militärt angrepp. Det är rädslan och makten Putin vill åt, för den ger honom det övertag han vill ha och som han bygger sitt ledarskap och självbild på. Vi får inte glömma att Ryssland i dagsläget, av flera anledningar, inte skulle ha skäl att invadera Sverige. Ryssland kan inte, likt fallen Georgien och Ukraina, hänvisa till historiska gränser och rätt till territorier eller språkliga grupper. Ryssland skulle heller inte kunna inta bara Sverige, men låta bli våra grannländer. För då skulle omvärlden och NATO reagera, om inte tidigare. Dessutom har Sverige inte något som Ryssland egentligen vill åt. Putins hätska ton och militära upptrappning är därför främst ett sätt att hota, för att skapa maktövertag. Samtidigt är det här hot vi inte kan bortse från. Så ja, hoten har ökat, men man bör fråga sig vad hoten syftar till och hur troliga olika scenarier är, och agera utifrån detta.

Det skrivs mycket om ryska trollfabriker och vi förväntar oss en inblandning i det svenska valet. Vad har Putin att vinna på detta?
- Putins syfte med ”trollfabriker” och ”fake news” är såklart, återigen, att framhålla sig och Ryssland som mäktigt, farligt och världsledande. Dessutom är trollfabriker placerade i Sibirien relativt billiga, jämfört med militära investeringar.
- Sedan tycker jag att vi bör skilja på försök från Ryssland att sprida propaganda i Sverige, och att denna verkligen skulle ha effekt. Det finns inte många studier på hur effektiv propagandan verkligen är. Jämför vi Sverige med Ryssland, där politikerna har mycket makt över medierna och verkligen kan kontrollera vad människor kan ta del av eller hur nyheter förmedlas, är situationen en helt annan. Där är det verkligen svårt att som medborgare kunna bilda sig en egen uppfattning. I Sverige är vi lyckligt lottade att vi inte har censur, blockerade hemsidor, lagar mot att uttrycka vissa åsikter eller har kritiska journalister som ofta lever under en påtaglig hotbild. Vi har friheten att få ta del av fakta och olika åsikter, vilket mildrar konsekvenserna av desinformationen.