Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Vad finns för skillnader och likheter mellan dagens och gårdagens terrorism?

Sociologen Chares Demetriou som forskar om våldsdåd med politiska förtecken, menar att de senaste årens attacker som begåtts i namnet av IS eller Al Qaida skiljer sig på några viktiga punkter från annat politiskt våld.

- Till skillnad från tidigare våldsdåd under 1900-talet så finns i det här fallet inte någon tydlig organisation bakom. Det finns alltså ingen ledare som ger en konkret order om att attentatet ska begås. En annan skillnad är att våldsverkarna inte har några krav som kan tillmötesgås för att få ett slut på våldet.

 

Är detta unikt för de islamistiska våldsverkarna?

- Nja, man kan dra paralleller till anarkisterna i början av 1900-talet. Deras mål var att skapa ett samhälle utan härskare och statsmakt. Även om man kallar det för ett krav så var det ju mycket svårt att ge efter för. Dagens islamistiska våldsverkare får ett mycket större genomslag än vad anarkisterna fick även om de senare var många fler i antal. De sociala medierna skapar helt andra förutsättningar för synlighet och nätverkande.

 

Du har bland annat forskat om irländska IRA och cypriotiska EUOKA. Dessa föregicks av fredliga politiska rörelser. Gäller detta även för dagens rörelser som tar till våld?

- Den salafistiska rörelsen, som ligger till grund för flera av dagens våldsdåd, är från början fredlig i sin strävan efter en återgång till hur de första muslimerna levde. Men många extrema våldsverkare såsom IS, Al Qaida och Boko Haram har sina rötter i den rörelsen.

 

Hur samspelar den fredliga grenen med den våldsverkande grenen?

- Jag har inte forskat om kopplingen mellan den fredliga grenen av den salafistiska rörelsen och de salafistjihadistiska våldsverkarna. Men i min forskning om andra rörelser har jag sett att det är viktigt att förstå samspelet mellan våldsverkarna och deras publik, det vill säga påhejarna. När det gäller exempelvis den cypriotiska rörelsen EUOKA så fanns en nära koppling till en nationalistisk rörelse och våldsverkarna var noga med att behålla detta stöd.
De Röda Brigaderna i Italien hade till en början stöd från delar av den italienska vänstern men med tiden försvann detta. Detta ledde till att våldsverkarna blev isolerade och började tappa greppet om det som hade varit deras ursprungliga mål. Deras attacker gick från att ha varit riktade mot polis, militär och politiker till att även drabba civila.

 

Du talar om våldsverkarnas publik. Vilken är de islamistiska våldsverkarnas publik?

- Man skulle kunna dela in deras publik eller påhejare i olika grupper. En grupp består av salafister i arabvärlden och för den här gruppen vill man visa att man hämnas det våld eller intrång som väst gör i Mellanöstern. En annan grupp är deras supporters i sociala medier och en tredje publikgrupp skulle kunna vara muslimer i väst som ska avskräckas från att blir en integrerad del av vårt samhälle.

 

 Du väljer att inte använda ordet terrorism. Varför?

- Det är ett politiskt väldigt laddat ord och svårt att använda inom forskningen eftersom det inte finns en bra definition. Därför är det bättre att tala om politiskt våld.

 

Text: Ulrika Oredsson

Läs om extremism i den digitala tidsåldern i universitetets tidning LUM