Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Unga spelare uppfinner egna kontroller för att kompensera för sina funktionsnedsättningar

Nintendos senaste spelapparat är unik. Den kan fungera som en vanlig konsol, en padda eller som en bärbar spelkontroll med en joystick i miniformat. Men för spelare med funktionsnedsättningar kan den innebära samma problem som alla andra konsoler. Några av dessa spelare uppfinner emellertid egna sätt att kompensera för problemen med apparater som inte är anpassade efter dem, skriver David Wästerfors, forskare i sociologi, i en artikel på sajten The Conversation.

Detta är en översatt artikel. Orginaltexten finns att läsa på The Conversations hemsida.

Vi intervjuade 15 ungdomar med funktionsnedsättningar om deras spelvanor. Det handlade om olika typer av funktionsnedsättningar – muskelsjukdomar, cerebral pares och Aspberger – som kan göra spelande svårt.

Många spel förutsätter till exempel att man snabbt och upprepade gånger kan trycka på kontrollens knappar. Att snabbt upprepa samma rörelse kan vara svårt för någon med en muskelsjukdom och kan göra det omöjligt att komma vidare i spelet. Hastigheten i vissa spel kan vara ett annat problem, liksom all information som strömmar ur vissa spel.

Spelarna i vår undersökning använde många olika sätt, varav vissa var klart nyskapande, för att kompensera för de här problemen. En del spel uteslöts redan från början för att de uppfattades som för snabba, för hektiska och med för många svåra avsnitt. Andra spel kunde hanteras med hjälp av en vän eller assistent som kunde ta över kontrollen för att lösa de svåraste problemen, som en slags ställföreträdande spelare.

Spelarna var också noggranna med vilka de spelade med och vissa föredrog att bara spela med personer som kände dem och inte gjorde så stor sak av deras funktionsnedsättning. De föredrog att spela med människor som inte brydde sig om de svårigheter som en funktionsnedsättning ibland kan leda till och inte reagerade på ett sätt som förstörde nöjet med spelet.

Men i några fall gick spelarna i vår undersökning ännu längre och utvecklade egna sätt att styra spelet. En spelare som blivit paralyserad från halsen och ner efter en olycka uppfann till exempel ett nytt skärmtangentbord som gjorde det möjligt för honom att hänga med i hastigheten i hans favoritspel. Ett skärmtangentbord är ett tangentbord som syns på skärmen och ersätter det externa tangentbordet med en bild som går att klicka på.

Genom att kombinera skärmtangentbordet med en huvudmus, som översätter spelarens huvudrörelser till motsvarande rörelser av musmarkören, kunde spelaren använda skärmtangentbordet för att styra spelet. Han programmerade till exempel datorn att tolka ett klick från hans huvudmus som femton klick från en vanlig mus och kunde därmed följa tempot i spelet och hos de andra spelarna.

En annan spelare byggde om kontrollen på sin konsol så att han kunde styra spelet med fötterna. I stället för att hålla kontrollen med händerna använde han flera stora knappar som han la på golvet. Det gjorde att han kunde komma runt problemet med ofrivilliga muskelsammandragningar (spasmer). Eftersom han kunde bli plötsligt stel eller spänd, i synnerhet i överkroppen, var det enklare för honom att spela med fötterna än med händerna.

 

En tillflykt

Hur kan det komma sig att TV-spel är så viktiga för dessa ungdomar att de till och med uppfinner egna kontroller? Flera av spelarna vi intervjuade sa att just spel var en värdefull tillflykt för dem i deras problemfyllda vardagsliv. De sa att de gillade ”den djupa berättelsen” i spelen och att de var ett sätt att ”stänga ute” andra saker, en ”fristad” eller ”frälsning”.

Det liknar hur andra spelare upplever spel, men en funktionsnedsättning ger en extra dimension till upplevelsen. Den utbyggda värld som ett spel består av kan vara särskilt tilltalande när en funktionsnedsättning innebär problem i den vanliga världen, till exempel när vänner försvinner för att du behöver en rullstol. Några spelare sa till och med att ett TV-spel kan ses som en bild för ett liv fyllt av strider. En spelare som led av progressiv muskelförtvining sa att spelen ständigt ”påminner en om att man måste kämpa för att lyckas, i synnerhet för oss som har svåra sjukdomar”.

Trots att TV-spel är så viktiga för ungdomar med funktionsnedsättningar så tar spelföretagen bara delvis hänsyn till dem. Exempelvis kan spelare ofta anpassa svårighetsgraden så att den lämpar sig för deras nivå. Men med mer flexibla hastighetsanpassningar och genvägar i spelen skulle spelare med funktionsnedsättningar få bättre alternativ.

Spelföretagen skulle också tjäna på en större mångfald i sina spelvärldar, till exempel med fler figurer med funktionsnedsättningar. Det skulle kunna locka människor som annars kan känna sig utestängda och göra spelen till en problemlösare och tillflykt för ännu fler spelare med funktionsnedsättningar. 

 

Text: David Wästerfors
Översättning: Lennart Nyberg