Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Statsvetare: godtycklig hantering av ödetomter

Stadens ödetomter är långt ifrån öde. Där rastar vi hundar, graffitikonstnärer fyller dem med sin konst och hemlösa söker skydd där om nätterna. Men eftersom de är odefinierade i den ordinarie stadsplaneringen blir hanteringen av dem godtycklig. Det menar statsvetaren Cecilia von Schéele som forskat om städernas tomrum.

- Ödetomterna har lika många användningsområden som andra delar av staden, men här är det inte politiker och tjänstemän som har fastställt vad de ska användas till, utan de som tillfälligt använder platsen, säger Cecilia von Schéele som har analyserat argumentationen kring användningen av de här områdena. Hon menar att frånvaron av definierad funktion i stadsplanerna öppnar upp för godtyckliga beslut.

- I Stockholm, till exempel, används lagstiftning för att avhysa tältläger men även argument om att platserna måste kunna fortsätta att användas för att rasta hundar. Detta samtidigt som det inte finns specificerat någonstans i detaljplanerna vad dessa platser ska användas till.

På andra platser anser man att en kreativ användning av stadens mellanrum gagnar staden och därför har policy skapats för att legalisera en annars illegal användning. Berlin är en av de städer som Cecilia von Schéele har studerat. Där har man insett att de många ödetomterna som uppstod i samband med murens fall har ett stort värde för en hipp och kreativ medelklass.

- I Berlin finns policys som uppmuntrar en kreativ användning av stadens mellanrum, säger Cecilia von Schéele och menar att det är viktigt att förhålla sig kritisk till hur begreppet ”kreativ” används i sammanhanget. Aktiviteter som bedöms vara kreativa välkomnas, medan något sådant som att söka tak över huvudet undanbeds.

- Man kan ställa sig frågande till hur det att bygga sig skydd för natten enbart av material som går att hitta i skogen eller på gatan inte anses vara en kreativ verksamhet.

Cecilia von Schéele menar att stadens ödetomter, som länge fascinerat och setts som exotiska av stadsbor, istället bör avmystifieras. Hon visar i sin avhandling The void: Urban wasteland as political space hur dessa stadens skräpmarker politiseras och att man genom att se dem ur ett maktkritiskt perspektiv kan göra det möjligt att behandla dem som ett stadsrum bland andra. Förutom ödetomter i Stockholm och Berlin ingår exempel från Malmö, Aten och Brasília i hennes analys.

Text: Ulrika Oredsson