Wilhelm Agrell är historiker i botten, men har såsom Sveriges ende professor i underrättelseanalys jobbat i drygt 30 år i den tvärvetenskapliga miljön på Forskningspolitiska institutet. När institutet omvandlades för ungefär ett år sedan flyttade han till Statsvetenskapliga institutionen. På frågan om vilka som är hans närmaste kollegor svarar han att det brukar vara den som har en ledig stol bredvid sig i fikarummet. Han gillar oväntade möten – ”då kan man få nya uppslag till forskning”.
Idén till hans senaste bok, om Fru Petrovas sko, föddes dock inte i något fikarum utan i det brittiska nationalarkivet som Wilhelm Agrell ofta besöker för att leta material. När han var där i ett annat ärende fick han reda på att akten om Kalla krigets första två avhoppare, makarna Petrov, precis hade släppts.
- Avhoppen väckte stor uppmärksamhet på 50-talet och världen upprördes av bilder på Jevdokia Petrova som gråtandes och med bara en sko på sig fördes iväg av sovjetisk underrättelsetjänst, berättar Wilhelm Agrell. Strax efter att bilderna tagits sökte fru Petrova under dramatiska omständigheter asyl i Australien.
I paret Petrovs dossier framgår att de gett detaljerade skildringar av internationell underrättelseverksamhet i Stockholm där paret var stationerat några år under slutet av 40-talet.
- Stockholm var en viktig mötesplats för agenter från både öst och väst, säger Wilhelm Agrell. Ett tecken på detta var bland annat att stormakterna mångdubblade sin ambassadpersonal där efter kriget.
Med hjälp av paret Petrovs information kunde Säpo identifiera flera svenska agenter och underrättelsepersonal vid den sovjetiska ambassaden.
Men det var inte främst den information som makarna Petrovs förmedlat till olika underrättelsetjänster, som fascinerade Wilhelm Agrell då han satt och läste deras dossier på det brittiska nationalarkivet, utan fru Petrovas liv.
- Hennes tragiska levnadsöde var alldeles för intressant för att inte berättas, säger han.
Tragedin låg i att fru Petrova egentligen inte alls ville hoppa av. Hon var stalinist och en god sovjetmedborgare som hade gjort en lysande karriär inom underrättelsetjänsten. Men hennes makes avhopp hade försatt henne i en situation där hon tvingades välja mellan att återvända till Sovjet där hon själv med största säkerhet skulle bli oskyldigt dömd för förräderi, eller bli en avhoppare och stanna i Australien med en osläckbar längtan efter hemlandet som hon aldrig skulle få återse.
Historien var så spännande att Wilhelm Agrell beslöt sig för att skriva boken som en spionhistoria, fast utan att ge avkall på fakta och glida över i fiktionen.
Och Agrell är en god berättare. Boken ger en inblick i det isolerade liv som de sovjetiska diplomaterna levde; Umgänge med den inhemska befolkningen var förbjudet. Det ledde till att man omedelbart skickades hem till Sovjetunionen och Stalins godtyckliga utrensningar av meningsmotståndare.
Wilhelm Agrell är kanske den av universitetets forskare som är mest eftersökt av media. Men det är förstås framför allt andra avslöjanden än paret Petrovs som media vill intervjua honom om. Edward Snowden, den amerikanska datateknikern som avslöjat hur USA och dess allierade ägnar sig åt spioneri i form av massinsamling av elektroniska data, väcker många frågor om det som Agrell kallar för underrättelsetjänsten 2.0.
- Förr i tiden visste underrättelsetjänsterna vad de skulle leta efter. Idag är deras mål till stor del okänt och gränslöst och en spion från Kalla kriget skulle bli fullkomligt lamslagen, säger Wilhelm Agrell, som menar att det mest uppseendeväckande i Snowdens avslöjanden är egentligen att han blottlägger bristerna i underrättelseverksamheten.
I dagens massinsamling av data har man inga sökfrågor. Istället letar man efter avvikelser och korrelationer när man analyserar de jättestora datamängderna. Det öppnar givetvis för att såväl skyldiga som oskyldiga kan fångas in i underrättelse- och säkertjänsternas nät.
- Vi måste ställa oss frågan vad det innebär att ha ett system där vi alla är misstänkta, om än i låg grad, säger Wilhelm Agrell som själv tycker att det blir obehagligt. Vi vet ännu inte hur säkerhetstjänst 3.0 kommer att se ut men det är i alla falla tydligt att dagens system har totalt misslyckats med at hantera integritetsfrågorna.
Finns det då några likheter mellan dagens spioner och det Kalla krigets?
- Ja det finns faktiskt stora likheter. Om man ska kalla Snowden för spion så gjorde han i likhet med herr Petrov minutiösa förberedelser inför sitt avhopp. Precis som under Kalla kriget var han medveten om att priset för hans avslöjanden skulle bli högt.
Text: Ulrika Oredsson
Den här artikeln publicerades första gången i LUM (Lunds universitets magasin) 2014-10-17.
Wilhelm Agrell ger den 23 oktober en öppen föreläsning om boken - läs mer i kalendariet.