Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Hur kreativ är forskarutbildningen?

Vad kan man göra för att den ska bli mer kreativ? Samuel West är inte bara doktorand utan forskar dessutom om just kreativitet.

Samuel West hade arbetat som psykolog i många år när han för fyra år bestämde sig för att doktorera. Nu ser han sin snart färdiga forskarutbildning i backspegeln och skulle inte vilja ha den ogjord, även om tiden inom akademin inte blev som han tänkte sig den från början.

– Jag hade en romantisk bild av akademin som en lite nördig men mycket intellektuell miljö, fylld av stimulerande samtal med människor från olika discipliner, säger Samuel West.

Så tycker han inte att det har blivit. Institutionsmiljön liknar han vid en slags grundstruktur eller bas där alla håller på med sina egna grejer.

– Har man ett projekt tillsammans så har man så klart utbyte med varandra. Annars inte.

För Samuel West har det varit mycket viktigt att fortfarande ha en fot kvar utanför universitetet. Det är framför allt där han hittar kreativ kraft.

– Men det är ju inte alla som kan ha en fot utanför akademin samtidigt som han eller hon doktorerar, säger han och berättar om en annan doktorands, enligt honom, briljanta idé att hyra in sig på ett kontor med serietecknare för att få kreativ inspiration.

På forskarseminarierna finns inte mycket att hämta av den varan, tycker han.

– Forskarseminarierna är piskan där man tuktas vetenskapligt.

Däremot har han hittat mycket stöd och inspiration hos sina handledare och i det lilla nätverk för kreativitetsforskning som han tillhör.

– De lever som de lär och försöker hitta roliga och avslappnade former att diskutera forskning, säger han.

Han hoppas att kreativiteten under hans forskarutbildning ska vara som en u-formad kurva: Först är man full av idéer. Sen lär man sig ramarna för sitt vetenskapsområde och känner kreativiteten snörpas ihop. Därefter, när man har lärt känna sitt fält, kan man bli kreativ på ett vetenskapligt sätt. Själv sitter Samuel West just och försöker tolka statistik och känner sig allt annat än kreativ, men hoppas att det ska ändras när avhandlingen väl är inlämnad.

– Jag har fortfarande många roliga idéer kvar som jag vill undersöka men jag kommer inte att kämpa för att till varje pris stanna kvar inom akademin.

 

Text: Ulrika Oredsson

 

Den här artikeln publicerades första gången i LUM (Lunds universitets magasin) 2014-12-18.