Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Barnflickans återkomst

Barnflickan är tillbaka i svenska familjer. Inte som ersättning men som komplement till förskola och fritids. Hon trollar bort stress och konflikter i hem där båda är i karriären. Resultatet är ökad jämställdhet för föräldrar som har råd att betala.

Efter att rutavdraget infördes 2007 har en marknad för privat barnomsorg i hemmet vuxit fram. I övre medelklassområden i större städer är det i dag ganska vanligt att ha barnflicka.

– Medelklasskvinnorna vill göra karriär i lika hög grad som männen. För att slippa stressa och belasta äktenskapet med gräl om vardagspusslet så anlitar man en barnflicka, säger sociologerna Sara Eldén och Terese Anving.

 

De har intervjuat närmare trettio föräldrar och ett tjugotal barn i åldrarna fem år och uppåt. De har följt och intervjuat tjugofem barnflickor – både anställda i svenska ”nannyföretag” och au pairer huvudsakligen från Östeuropa – liksom ett antal företag och au pair-förmedlingar.

Mindre stress är den stora vinsten. Föräldrar kan jobba över med gott samvete – barnen blir ändå hämtade tidigt från förskola eller fritids.

– Det är skönt, som någon förälder sa, att komma hem framåt kvällen och mötas av barn som hunnit äta och sitter uppkrupna i soffan…

 

Men det handlar inte bara om att ”köpa sig barnvakt” understryker flera föräldrar. De ser det som en bonus att ha någon som vidgar barnens vyer, genom en au pair från ett annat land får de kanske till och med ytterligare ett språk.

– Vissa föräldrar lägger upp ambitiösa program för vad barnflickan ska göra med barnen – de vill maximera barnens ”kvalitetstid” – och har tydliga regler för exempelvis hur mycket barnen får sitta framför dataskärmen.

 

Om barnflicka är en stor vinst för föräldrarna – hur är det för barnen? Resultatet är inte lika entydigt. Det vågar forskarna säga, även om de inte är färdiga med analysen.

– Det är svårt att få tillgång till att intervjua barn, och därför saknas ofta barnens perspektiv i forskningen. Det finns starka föreställningar om att barn antingen säger ”sanningen” eller att de ljuger, eftersom de befinner sig i beroendeställning.

 

När Sara Eldén och Terese Anving nu intervjuat barn så är det med en metod som utvecklats av Sara Eldén, och som rönt internationell uppmärksamhet.

– Istället för att intervjua barnen direkt så låter vi dem rita upp sin dag på ett papper. På det viset kan vi få fram mycket mer och synliggöra både vad de faktiskt gör och hur de upplever det, säger Sara Eldén.

 

Generellt är de barn mest positiva som har samma barnflicka under en längre period. De vars barnflickor bytts ut ofta är inte lika entusiastiska.

– Vissa familjer har en och samma au pair ända upp till tre år. Då har barnen chans att knyta an till personen. Om det är nya barnflickor hela tiden lär sig däremot barnen att inte komma för nära, vilket kan upplevas som problematiskt.

 

Det var enkelt för forskarna att hitta barnflickor som förmedlas av de svenska nannyföretagen, men svårare att lokalisera utländska au pairer, särskilt sedan flera östeuropeiska länder kommit med i EU och visumkravet försvunnit.

De flesta au pairer rekryteras via nätet. Liksom andra fenomen inom den nya delningsekonomin är det svårt att överblicka hur utbrett det är med au pair, men genom sociala medier, Svenska kyrkan och andra verksamheter som möter dessa flickor i Sverige har forskarna ändå fått en bra bild och hittat flickor att intervjua. Au pairerna har fått skriva dagbok och forskarna har sedan följt dem i vardagen och intervjuat dem utifrån det som de skrivit ner.

– Det gav dem möjlighet att reflektera över jobbet och sina egna känslor på ett annat sätt än om de bara redogjort för sina sysslor i efterhand.

 

Att vara au pair handlar inte bara om att hämta barn på dagis, utan är ett emotionellt omsorgsarbete. Hur är det att hantera ett barn som flippar ut? Hur klarar man att styra sin egen kärlek till barnen, så man inte kommer för nära och uppfattas som en konkurrent till föräldrarna? Hur gör man för att få barnen att bli särskilt glada när mamma och pappa kommer hem?

– Många tycker jobbet är kul och känner sig uppskattade. Samtidigt är arbetsvillkoren inte optimala. Det framkommer ofta indirekt, genom berättelser om andra au pairer. De själva har det bra, säger de, men au pairer som de känner eller hört talas om har utsatts för sexuella trakasserier, blivit utslängda på gatan eller fått tvätta fönster i minusgrader…

 

Det ser olika ut i familjerna, säger forskarna. Många är engagerade och noga med att deras au pair ska få rejält kulturellt utbyte av sin tid i Sverige.

– Men även i bra familjer är det vanligt att au pairer arbetar mycket övertid, utan att kanske kunna tala om det och få betalt…

 

Barnflicka är en nygammal företeelse som gör come back, med hjälp av rutavdraget. Är rut ett hot mot välfärdsstaten?

– Det är en utmaning, eftersom det ger nya möjligheter för vissa, men slår indirekt mot andra. Vi har bara en enda ensamstående förälder i vår undersökning.

 

Att ha barnflicka handlar om jämställdhet, sammanfattar forskarna. Det uppnås inom familjer som har råd med den här hjälpen men innebär ett avsteg från likhetsprincipen.

– Det är uppenbart att det i många familjer fortfarande uppfattas som kvinnans huvudansvar att klara omsorgen om barnen. Med barnflicka köper man sig jämställdhet inom äktenskapet men har abdikerat från jämställdhetsidealet, att dela lika i vardagen.

 

Att fler har barnflicka visar en ökad acceptans och förändrade värderingar som också speglar kraven i arbetslivet. Kvinnor kan inte jobba 50–60 timmar i veckan utan back up. Med barnflicka slipper de vabba…

– På vissa arbetsplatser förväntas det till och med att kvinnor ska ha barnflicka som back up. Och precis som städning ibland erbjuds som anställdförmån, så finns bland de intervjuade faktiskt de som fått barnflickan bekostad av sin arbetsgivare, berättar Sara Eldén och Terese Anving.

 

I slutet av nästa år hoppas de vara klara med sin studie. Intresset för den är stort, inte minst internationellt.

– Vi samarbetar med forskare i Östeuropa, där också allt fler skaffar barnflicka och med samma argument som här. Men våra kollegor i öst har svårt att förstå att svenska föräldrar väljer att både ha barnflicka och att samtidigt betala för att ha kvar barnen inom den offentliga barnomsorgen av, som de säger, pedagogiska skäl och för den sociala fostran.

 

Text: Britta Collberg

Denna artikel publicerades första gången i LUM 2016-04-28.